Jag är så trött på att bo här. Jag vill bara flytta till Lund och slippa allt här. Jag hatar Jämjö.
Alla är respektlösa mot varandra, ingen är tacksam för nåt man gör mot dom, och alla är så sjukt orättvisa. Inte alltid mot mej, mot andra med. Igår hjälpte jag Hedda och Hanna med datorn, och inte ett tack fick man ens. De vet att jag kan massa om datorer, och istället för att fråga mig om hjälp ringer de runt till alla de känner för att försöka lösa ett problem som jag tillslut (efter att ha erbjudit min hjälp) löste på 30 sekunder..
Alla tar alla för givet. Alla tar för givet att om någon gör ett misstag mot någon så var det självklart inget misstag, utan ett helt allvarligt försök att skada den andra personen.
Ingen vill göra nåt tillsammans, ingen vill äta tillsammans, ingen vill prata. Alla bara sitter med hörlurar på sig och skiter i allt. Alla är så elaka mot mamma hela tiden..
Jag är så trött på det.. Jag hoppas aldrig min egen familj blir såhär.
Det var mycket bättre när mamma och pappa bodde ihop. Då var inte Hulda och Hedda så jäkla blasé på allting, och jag PRATADE faktiskt med mina syskon. Nu för tiden pratar jag aldrig med dom. Det är ingen som är intresserad av ett samtal av djupare karaktär.
Försöker hjälpa alla så gott jag kan, men de vill ju inte ens fråga mig om hjälp, även om de vet vad jag kan. Sen får man skit för att man inte hjälpte till med något man kunde.. Utan att ens ha blivit tillfrågad från början.
Ingen bryr sig.
Alla tycker dessutom såhär, men det är ingen som vill ändra på sig. Lätt att klaga på massa saker när man inte vill ändra sitt eget beteende först. Jag gör iallafall mitt bästa, men inte är det någon som uppskattar det.
I denhär familjen kretsar allt bara kring en sak;
JAG JAG JAG.
Fyfan vad jag vill härifrån ibland.
Inte en jävel verkar bry sig dessutom när man är ledsen.. Inte nån. Jo, mamma kanske..
Skit samma, förstår inte varför jag bryr mig när ingen annan verkar göra det.

Idag har jag haft dag med Per. 16-månadersdag till och med! Det har vi firat med bio och mys :) Kollade på en film med Johnny Depp och Christian Bale som jag inte kommer ihåg vad den heter just nu. Trodde den skulle vara bättre faktiskt med tanke på att det är 2 väldigt bra (och snygga :D) skådisar, men den var sådär.
Jannie har även hunnit med att "trycka ut" en unge till, så grattis till er ;) Hon verkar rätt skillad på det där.. Själv kommer man säkert få ligga och krysta i minst 10 timmar, och önskat att man vore död ett flertal gånger innan ungen behagar komma ut. (Nej, jag är inte gravid, men när det är dags menar jag.. nångång i framtiden :P) En pojke blev det denna gången. Skoj att ha "en av varje" med! :) Och en bra anledning att göra ett fint grattiskort! Aldrig fel ;)
Sitter och försöker göra ett kort till en tävling med.. har total idétorka. Eller inte idétorka.. Är nästan färdig med det och det blir jättebra. Fast i mitten ska jag ha en oval, och jag vet inte hur jag ska fixa den rikigt.. Alltså hur den ska se ut etc. Sen har jag inga bra dies som skär ut stora ovaler heller och det blir inte snyggt när jag klipper :( Satt en timme innan och bara glodde på kortet.. Får ta tag i det imorn!
Igår bakade jag cupcakes med blåbär- och vit choklad-fyllning, och med rosa frosting på :) (typ sånt på mazariner) De var supergoda, fast väldigt mättande.. Men idag när vi bjöd Pers föräldrar på varsin så var de faktiskt ännu godare. De hade gottat till sig i kylen över natten och frostingen hade stelnat lite bättre. Ska lägga upp en bild sen, fast nu orkar jag inte eftersom Per ligger i sängen och gör diverse lockrop.. Som uppenbarligen verkar fungera bra! hähä!
Nu ska jag krypa ner hos honom och sova, jag är världens lyckligaste flickvän!
Godnatt!

HAHA! EUREKA!
Ibland är jag bara så jäkla bra.. som nu till exempel! Min kära trokänare - min Sony Ericsson W810i lever igen! Jag fixade den! Värsta haxx0rn! Den pajade ju för ett halvår sen cirkus, och bara blinkat vitt och svart när man startat den..
Som om inte detta var nog; DESSUTOM hade jag varit duktig och sparat mitt kontantkort som jag hade till telefonen. Vad som var ännu mer duktigt var att jag visste vart jag hade det! Slog givetvis in fel pin och puk några ggr (eftersom jag trodde det var mitt abonnemangs-SIM (utgånget) som var i. Men sen slog tanken mig att det måste vara mitt kontantkort som sitter i.. De ser ju likadana ut. Och HÖR OCH HÄPNA; (helvetet fryser till is etc.) Jag hade även sparat dessa papper, OCH jag visste vart de var! Kanske kan bli något av mig med en vacker dag, vem vet? ;)
Och nej, har inte sovit nåt inatt.. Fan. Gick upp 8 imorse och jag är inte trött alls nu :( Det är nåt fel på mig.. blir pigg på natten.
Skulle gått och lagt mig vid halv 1 efter att jag kollat klart på dokumentären "Home" (som förövrigt alla borde se), men sen fick jag nåt dampryck och fick för mig att fixa telefonen. Fråga mig inte varför.
Aja, ska lägga mig i sängen nu iaf och göra ett seriöst försök. Det kan ju kanske inte försämra situationen. Fast nu är jag så uppspelt över min egen imba-ness att jag inte tror jag kommer kunna sova för det. Jag har nog lite hybris tror jag. Jag anser mig inte att vara så teknisk, men jag brukar fasen alltid fixa det i slutändan ändå! Kanske ska börja se mig som lite mer teknisk i fortsättning. Ne, nog med self-praise. Godnatt.
Förresten, kan det inte gå en vecka nu typ jättefort så jag kan få mitt antagningsbrev där det står att jag inte kom in? (Likabra att förvänta siog det värsta antar jag) Kan inte fokusera på nåt annat känner jag förrän jag får reda på hur det gått. Fan ska jag ta mig till om jag inte kommer in.. och min Hampus :´( <3 Problem problem.. Inte bra.
Nej, NU. Hejdå. Godnatt.
Ska bara kolla min farm först.. Sen pinga 72 på huntern.. kanske >_<
Jag är nog hopplös ibland.
Troligtvis är "ibland" en underdrift dessutom. Bah :P

Jag hatar att alltid vara så hängig och trött, men aldrig kunna sova..
Jag hatar att alltid vara hungrig, men aldrig sugen på mat..
Jag hatar att veta att jag kan så mycket saker, men aldrig få visa det..
Jag hatar att alltid vara nere, och att inte kunna göra något åt det..
Jag hatar att allt ska gå emot mig, jag hatar att inget blir som jag vill!
Jag hatar när jag tror på något, när jag vet att allting sviker i slutändan..
Jag hatar hur jag kämpar förgäves och jag hatar när jag inte ger upp..
Jag hatar alla lyckliga människor, men avundas dom i smyg..
Jag hatar hur jag försöker se glad ut när jag egentligen bara vill skrika!!
Jag hatar hur jag tror att det ska vända, när livet är ett one-way-exit..
Jag hatar när jag förväntar mig det värsta, jag hatar hur det alltid blir värre..
Jag hatar hur nästan ingen verkar förstår - att ge mitt allt, aldrig är tillräckligt..
Jag hatar att jag ska hata allting, och jag hatar alla anledningar till det,
Jag hatar det mesta, men mest av allt mig själv.

Jag älskar hur din famn kan få mig att somna så lätt, trots att jag inte alltid borde..
Jag älskar hur du kan få mig sugen på nåt litet, även om jag inte är hungrig..
Jag älskar hur du säger att jag kan, även när det är omöjligt.
Jag älskar hur du med ditt leende kan få mig från botten till toppen på en sekund.
Jag älskar att du finns vid min sida när allt går emot mig, även om det är jobbigt..
Jag älskar hur jag kan tro på dig, utan att nånsin behöva bli besviken..
Jag älskar när du får mig att inse att allt inte är förgävas, när du får mig att kämpa på..
Jag älskar hur du får mig till en av dom jag hatar mest av allt - en lycklig person.
Jag älskar hur du kan se genom mitt skal och rädda mig när jag behöver skrika..
Jag älskar att du på nåt mirakulöst sätt lyckas få mig tro, att det kommer solsken efter regn!
Jag älskar att även när jag förväntar mig mycket av dig, blir det alltid bättre..
Jag älskar att du tycker jag är tillräcklig, även när jag inte orkar ge mitt allt..
Jag älskar att älska dig, och jag älskar alla anledningar till det!
Jag älskar det mesta med dig, men mest av allt bara Per.


Om jag bara hade fått sova lite hade jag varit tacksam...

Nu har jag sprungit grisarundan. Lite sämre tid än vanligt, men ändå rätt okej med tanke på att det var cpvarmt och jag sprang i cptjocka mukislångbyxor. Trodde inte det skulle vara så jävla varmt..
Det är ändå skönt att springa.. Då slipper man tänka på alla bekymmer.
Och den där oturen som jag har som jag ständigt berättar om, nu har molngubben slagit till igen! Det var ju lottning idag på AF bostäder - företaget som äger alla studentlägenheter i Lund. SJÄLVKLART fick jag ett superbra könummer.. Kan mer eller mindre få vilken lägenhet jag vill. Och jaha, men det var ju jättebra kanske ni tänker då? Det tragikomiska i hela situationen är att jag inte kommit in på min utbildning.
Jag sa det till Per - bara för att jag inte kom in nu så kommer jag få ett skitbra könummer. Och visst.. NÅT jävlas med mig, jag är helt säker på det.
Kan jag inte bara få komma in på urval 2 nu.. Snälla? Då hade allt varit perfekt.. Ingen som känner någon som känner nån på antagningen eller på Lunds universitet som kan fiffla in mig, jag vill verkligen detta.. :´(

Y0.
Jag har på senare tid börjat tro på gud. Inte nödvändigtvis kristendomens gud, eller judendomens, eller någon annan religions gud heller för den delen. Jag tror inte på nåt specifikt, men jag tror fan i mig att någon sitter där uppe på ett moln och har bestämt sig för att göra livet surt för mig.
Jag har alltid trott att man är sin egen Gud. Man föds med förutsättningar att göra vad man vill med sitt liv. Sen om dessa förutsättningar är bra eller dåliga är självklart olika från person till person. Men de finns där.
På senare tid har jag börjat fundera på om man verkligen kan kontrollera över det som händer i sitt liv. Att allt är föutbestämt innan vår födsel. Att vissa glider på en räkmacka genom livet och har alla marginaler på sin sida, medan andra får utstå ständig motvind för att ens få något uträttat överhuvudtaget.
Jag tillhör helt klart den senare gruppen människor. Troligtvis därför jag börjat tvivla på att man skapar sitt eget öde. Det känns verkligen som om någon har gett sig fan på att det aldrig ska gå bra för mig. Jag säger inte att allt går åt helvete.. Och jag säger inte heller att allt elände har varit utan mening. För jag är nog klokare än många andra i min ålder p.g.a. olika saker jag upplevt. Men jag märker något som är genomgående i mitt liv. Iallafall de senaste 8 åren eller så. Såfort något bra händer i mitt liv, såfort jag har en marginal på min sida så ska livet ge tillbaks på mig tusenfalt. Det känns som om jag går emot mitt öde, mot strömmen. Jag försöker göra det omöjliga; Ändra mitt förutbestämda öde. Fyfan om det är så. Då är jag fan screwed.
Visst, gymnasiet var helt mitt eget fel att det gick åt helvete. Iallafall kanske 80%. Men jag är inte dum, jag har aldrig varit dum. Och det är även därför jag de senaste åren lagt ner både sinne och själ i att fixa detta. Jag inte en sådan person som ger upp.. förrän nu kanske.
De första åren efter gymnasiet sket jag i vilket, det var jobbigt med familjen etc. etc. Jag låste in mig och spelade wow. Men tillslut kom jag till insikt att det inte skulle funka i längden, och då började jag sakta men säkert stega uppåt för trappan.
Nu har jag mitt efterlängtade slutbetyg, även ett förhållandevis bra sådant. Och det är ju alltid något positivt. Men självklat ska den där moln-gubben lägga sig i och fixa en ekonomisk kris så att JUST det året då jag söker till en utbildning som jag VERKLIGEN vill in på (jag har aldrig vetat vad jag vill göra förrän nu för den delen) ökar snittet på utbildningen med mer än 3 hela poäng. Om jag sökt förra året hade jag kommit in med väldigt goda marginaler, även de 3 åren innan. Men just i år, så nej. Jag kom inte in på högskolan. Jag suger helt enkelt.
Det var förövrigt ett mirakel att jag fick in mitt slutbetyg till VHS innan sista kompletteringsdag. Och Ni vet den där läraren som jag hade i naturkunskap, som bara gav mig ett VG fast jag var värd ett MVG? (jag skulle inte säga något sådant om det verkligen inte var så) Han är dessutom i konsiration med molngubben! För det första gav han mig ett VG, för det andra "glömde" han skicka in mitt betyg, vilket resulterade i att jag satt lipandes hos min SYV dagen innan sista kompletteringsdag - UTAN slutbetyg. DESSUTOM, som om inte det var nog; De där ynka tiondelarna som jag skulle fått med det MVGt som jag var värd, hade varit de förbannade tiondelar som gjort att jag blivit antagen!! Om inte det är otur så vette fan vad som är.. Nu fixade det sig "lyckligtvis". Men om inte jag hade bejakat min otur hade det inte fixat sig. Det är ENDA anledningen till att jag lyckades få in det innan deadline.
Jag förstår inte. Och det är inte bara detta med skolan som känns som om allt är emot mig, det är mycket annat också. Men just nu känns det väldigt litet i jämförelse med det här. Och visst, detta kan låta som sjukt självömkande, men det skiter jag i. Jag skriver mest för att få det ur omlopp, iallafall 10 minuter eller så. Eller så man kan somna iallafall en kväll.
Jag tror bara jag blir testad av molngubben. Jag lär vara nästa profet som kommit till jorden. Det LÄR vara jag som får slut på krig, svält och elände i världen. Det är inte meningen jag ska bli civilingenjör. Det är inte meningen jag ska jobba. Vafan är meningen då? Tror snart helt seriöst på att jag blir testad. När ska hon ge upp? Hur länge orkar hon med att bli nertryckt i marken varje gång hon kämpar för något hon vill ha?
Jag tycker inte att prövningar är dåliga ting. Jag anser att de gör en starkare som person i de flesta fall. Men jag tror även (jag vill tro iallafall) att det någongång vänder för oss otursförföljda människor. Men när det inte går ens väg nångång.. Jag vet inte hur länge jag orkar stå ut mer. Jag tappar snart hoppet på att det någonsin ska vända. Om jag inte redan gjort det.. Vill helst inte känna efter.
Sen å andra sidan tror jag också på balans. Att när det går bra för någon, går det sämre för andra. Men detta innebär då, om man antar att det finns sådana som jag med evig (hittils evig) otur, att det finns personer med evig tur. Som kalle ankas kusin Alexander ungefär. Var finns dessa människor, vad gör de? Tänker de någonsin som jag? Förstår dom hur lyckligt lottade dom är som aldrig behövt kämpa för något i sitt liv?
Fast sen om det är att vara lyckligt lottad, det är ju en tolkningsfråga såklart.. Jag vet egentligen inte om jag tycker det. Jag bara känner nu att lite jävla TUR hade suttit på sin plats nu. Det är ju å andra sidan jag som satt mig i denna sitsen, det var jag som sket i skolan på gymnasiet, men vad fan visste jag om livet då? Inte ett dyft.
Endel säger att ingenting är gratis. Det är fan sant, men jag tror också att detta uttryck missbrukas. Människor förstår inte hur lyckliga de egentligen är. Och här sitter jag och gnäller för att jag inte kommer in på en utbildning. Jag har mat i kylen, ett härligt rum och dessutom får jag träffa min familj varje dag. (största delen iallafall) Dessutom ligger det en underbar person i min säng och sover nu.
Vad har jag att klaga över egentligen. Ingenting. Men det skiter jag fan i.
Det jag försöker komma fram till är bara att jag vill att min tur ska vända. Jag orkar inte ta upp alla smågrejer nu, men det finns sånna SJUKA grejer som hänt mig.. Små saker som ändrat hela handlingsförloppet på ett negativt sätt. Och som jag sa tidigare, om det någongång händer nåt bra (vilket är ytterst sällan) ska detta genast jämnas ut med 10 dåliga saker.
Asså om jag inte kommer in.. Jag tror jag kommer tappa förståendet helt och köra på profet-spåret.
Hör du nu, jävla molngubbe?! Vill du att jag ska gå berserk ?! Eller du som sitter där framför din datorskärm och styr över detta sjuka spel kallat LIVET som jag är med i. FIXA NU SÅ JAG KOMMER IN TILL URVAL 2! Och när du ändå håller på får du gärna göra nåt åt djurplågeri med.
Fan med.

Uppgifter om din skuld:
Antal år att betala; 25 år
Din skuld efter studierna (27 december 2013); 309 422 kronor
Expeditionsavgifter; 2 500 kronor
Ränta; 118 135 kronor
Du kommer sammanlagt att betala (inklusive avgifter och ränta); 430 057 kronor

Det är ju så man nästan vill skjuta sig i huvudet när man ser det här. Fan en halv jävla miljon! Och jag måste ta studielån om jag ska kunna betala allt när jag ska plugga. Det är ju nästan inte värt det.. Får helt enkelt hoppas jag får ett fett jobb där jag kännar en halv mille per år sen så man slipper ha det efter sig tills man typ.. dör. -_-

Mailade försäkringskassan innan. Mina tidigare erfarenheter med dom är inte speciellt bra, och när jag mailat andra gånger så har det tagit säkert två dagar innan jag fått ett svar. Nu tog det 2 minuter, jag skojar inte. Helt galet, i know. Dom flyttade sig nån millemeter upp på mätarn :P

Idag har jag också skrivit upp mig som bostadssökande på AF bostäder. Ett företag som har de flesta studentbostäder i Lund. Nu får jag bara hoppas att jag får ett bra könummer sen när det lottas den 16 Juli. Om jag inte får det... Ja.. Då kan man säga som så - att jag är FUKK3D 1N TEH ASS BIGTIME!
Pratade med en vän till mig som bor i Lund, han sa att han hade bott hos en indier i 6 månader innan han fick en egen lägenhet. Det är inget jag vill göra direkt. Finns inte speciellt många kvinnliga indier som studerar i sverige heller, för hos en tjej hade varit okej. Nu när jag tänker på det har jag nog inte sett en enda nångång.. Rätt sjukt.
Tur att Hampus med får ett könummer, så vi har dubbel chans att få nåt. Om det skiter sig för nån av oss så kan vi ju alltid bo hos den andra tills det löser sig. Om vi nu inte får en trea tillsammans vilket vi hoppas på. *hoppas hoppas*

Idag fyller Per år, så jag har hemlat mig lite ! GRAAAAAAAAAAAATTIS!!!!!! <3

Hej Bloggen och alla 3 stycken som läser!
Igår var jag med om en mycket traumatisk händelse. Jag var ute och sprang en runda här i Jämjö s.k. "grisarundan". (Ja, jag bor på landet jag vet!) För det första är mina öron dumma i huvudet så jag får jätteont i dom när det blåser bara litegrann. Sånt man kan få på vintern när det blåser kallt och man är utan mössa - bara det att jag får det året om. Men igår var det helt vindstilla och jättefint väder så jag tänkte att jag inte skulle behöva ha mössa på mig. Sagt och gjort - jag sket i mössan. Fick såklart jätteont i öronen bara efter en halv km eller så. Så jag blev jättearg och tänkte "nu ni, era öronjeflar ska ni få" så jag sprang på ännu mer - för jag var varken trött och inget håll hade jag heller. Tillslut hade jag så ont så jag var tvungen att stanna. Spydde 2 ggr innan jag kunde fortsätta. Och det var av smärtan i öronen.
Fortsatte rundan, fast jag gick istället. Ett moln av spyflugor och hästflugor följde mej. Sen tänkte jag att jag kunde springa lite till när det hade gått över lite. Jag började springa, och kollade efter ett par minuter ner på marken; Och jag såg till min stora förskräckelse att det var tusentals små grodor på marken! JÄTTEsöta! Och jag vände mig om och jag hade trampat ihjäl massvis de senaste 5 metrarna (De var på samma ställe allihop).. Jag är extremt blödig när det gäller smådjur kan jag tillägga så jag började självklart gråta för stackarna.. Sen fick jag slaloma tillbaks och trampa ihjäl dom som hade blivit av med ett par ben eller armar.. det var JÄTTEHEMSKT!
Usch, det knyter sig i magen bara jag tänker på det.. De var pyttesmå dessutom, typ 1-1.5 cm så man såg dom inte heller förrän skon var 10 cm från marken och de försökte hoppas undan. Jag fick trippa på tårna typ 10 meter på huk för att inte döda någon mer.. Usch..
Sen när det här blödiga väl hade startat så hjälpte det ju inte speciellt mycket att springa förbi min före detta bästis gamla hus där jag lekt flera hundra gånger när jag var liten.
Jag kom iallafall hem tillslut. Usch, kan ha varit top 10 värsta händelsen i mitt liv tror jag.
Nu ska jag trixa lite här :P Hej.

Hej bloggen!
Såg en sak i någons blogg (kommer tyvärr inte ihåg vems) som jag tänkte att jag kunde göra. Det går ut på att varje måndag skriva en lista över saker man är glad över och uppskattar i livet. Det behöver inte vara flera hundra saker, men sådant som kanske dyker upp i huvudet just den dagen.
Vi borde alla stanna upp och fundera över vad som gör oss glada och lyckliga så vi inte försummar det! Annars blir det Michaeljackson-fenomen på det hela när vi sedan förlorar det.
Så här kommer min första måndagslista utan inbördes ordning:

1. Min pojkvän, Per som alltid finns där för mig :) <3
2. Min bästa vän Hampus. Om nåt händer dig vet jag inte vad jag gör :(
3. Bra musik. Kan göra en på väldigt bra humör trots att saker kan vara jobbigt.
4. Regnet. Det behövs och det är så himla skönt med frisk luft!
5. Min mor och far. Och GRATTIS till mamma som fyller år idag.

Och jag missade sista avsnittet av momma's boys idag, trots att det verkligen var de ENDA jag behövde komma ihåg! snark.. Får tanka det istället.

Här är dagens sång. Tappade andan när jag hörde den första gången. Fruktansvärt fin text. Och lite sorgsen med.. Passar ihop med regnet.

Hejhej!
Idag fyller Hulda år.. 13.. >_< Så vi ska snart äta lövbiff med sås och potatis.. Har gjort ett kort till mamma med som hon ska ge Hulda. Är ganska nöjd med tanke på att jag bara slängde ihop det, får lägga upp en bild sen :)
Vi har varit och badat idag med, såååå skönt i vattnet. Är till och med lite brun, tro det eller ej!
Det har hänt en tråkig sak idag med.. Vi hittade en död katt i en av våra buskar utanför huset :( En katt som dom som bodde här innan hade, fast vi har matat henne och så så det har kännts lite som vår egen.. Men hon var mycket gammal så troligen dog hon av ålderdom, vilken ändå känns ganska skönt. Jag kände hur det luktade igår, och mamma trodde att det var en några gamla mjölkförpackningar som hon ställt utanför dörren.. Men idag hade gon gått och slängt dom, och det luktade ännu värre än igår.. Så vi gick runt i trädgården och kollade, så hittade vi henne där under en buske.. :( Usch.. Jag hatar när djur dör, det är det värsta som finns tror jag..
Men nu kom Per iallafall så det känns bättre.. Det gör det alltid när han är nära mig :) Fast han var tydligen väldigt trött för han har somnat i min säng nu hehe.. :D Får väl väcka honom om en halvtimme eller så.
Ska tvätta av mina stämplar nu och fixa lite i scrappingrummet. Borde köpa sån stämpelrengöring, men det är ganska dyrt tyvärr :/
Laters.