Inatt satt jag uppe och nördade till klockan 3 för att jag mådde skitkass och absolut inte kunde samla tankarna och somna.. Somnade klockan 6 tillslut. Sov skitdåligt, drömde massa failgrejer och vaknade astrött klockan 9 då jag gick till skolan. Har haft föreläsningar hela dagen, samt flummen-möte och Sexistenz-möte.

Visst, det är bra att ha saker att göra för då slipper man tänka.. Men jag kände fan såfort jag kom innanför dörren hem alldeles nyss hur all luft bara gick ur mig. Jag ska äta pizza nu för det har jag fan inte ätit på flera veckor (faktiskt!) och jag har gått ner typ 2 kg på bara några dagar.. Vet inte om det beror på att jag gått långa promenader varje kväll eller om jag ätit dåligt.. Oftast när jag går ner i vikt är det för att jag mår dåligt av olika anledningar.. Kanske är en kombo denna gången. Har haft en jävla magknip rätt många dagar nu i sträck iallafall, det är nåt som är säkert. :/

Börjat 2 nya kurser i veckan.. Teknisk kommunikation och Tillverkningsteknik. Sitter verkligen på alla föreläsningar och undrar och känner efter om dethär verkligen är vad jag vill göra i resten av mitt liv. Jag börjar tvivla. Hoppas det kommer ett ljus i tunneln snart på den fronten. Funderar även över många andra saker i mitt liv för tillfället och funderar över min framtid. Jag är väldigt osäker på det mesta just nu om jag ska vara ärlig. Finns väl bara en eller ett par saker som jag verkligen känner att jag är säker på.. Det känns iallafall skönt, så att inte allt är en cirkus. Fast å andra sidan är de grejerna jag är säker på också en cirkus just nu.. Men det ordnar sig nog, det gör det alltid på ett eller annat sätt. Om inte annat får man intala sig det.. Och trots att endel saker må kännas ganska fail för tillfället och man inte har ett dyft att säga till om så är det ändå skönt att veta i sig själv vart man står, känner och tycker i sammanhanget :)

Förresten så har jag börjat twittra lite så smått oseriöst! (LOL) Gäller att hitta tidsfördriv.. Är det någon som har twitter som man kan adda som vän? :) (eller vad det nu heter) Skriv kommentar isf.. Är ju ny så har inte så mycket att göra än!

Ikväll ska jag nörda Dungeon Siege 2 (sjukt epic spel, mycket roligare än 1an!) och jag tror jag ska hinna med en promenad senare med innan jag däckar.  Annars kommer jag nog bara sitta här som vanligt och begrunda livets mysterier.

Just nu känns det mesta bara... Hm. Väldigt tråkigt.. Och väldigt tomt.. :/

Idag har jag hittils hunnit med följande:

• Jag har gått en lång promenad på 2,5 timme.
• Jag har skrivit en text till en låt som jag ska fixa melodi till.. Nångång.. Om jag orkar.
• Jag har varit i skolan och sett ut som en zombie. (Ja.. Alltså osminkad, helförstörda ögon och halvt bortflådd hud under dem.. sexy)
• Jag har varit på KHG-möte.
• Jag har konstaterat att jag behöver ytterligare ett hål till på min livrem.
• Jag har haft konstant magknip hela dagen.
• Jag har haft galet ont i skinnet/musklerna hela dagen.
• Jag har tänkt. Mycket.

Saker som jag ska göra innan "dagen" är slut:

• Sitta uppe och nörda, eftersom jag är fail på att sova.

Saker jag gör nu:

• Jag dricker cola.
• Jag har fortfarande magknip och ont i hela kroppen.
• Jag skriver ett helt meningslöst blogg-inlägg som inte en jävel bryr sig om ändå.
• Jag installerar 3stycken väldigt addictive spel. Orka RL atm. :( Nu vill jag fan inte mer.. Goodbye cruel world. Hello INGAME!! :D -_- *suck* :(

:'(

På en blåsig, mörk vårkväll jag såg den,

en död liten anka vid sidan av vägen.

Jag stannade till en stund för att begrunda,

och jag kunde inte hjälpa att undra´.

Hur det lilla djuret hade fötts, levt och dött

och vilket hemskt öde hon tillslut måste ha mött.

En varm viskning gav henne vingar men,

hon visste inte än hur hon skulle använda dem.

Med vingarna kom även hopp och förväntan,

samt efter att flyga - en evigt stark längtan.

Men innan hon någonsin fick uppleva,

känslan av att flyga och meningen med att verkligen leva.

Blev hon skadad och blödde sakta till döds,

kanske för ett ögonblick hon önskade att hon aldrig fötts.

Jag stod där och funderande över hur hemskt det egentligen var,

hur lätt man någons hopp och längtan kunde ta.

Jag gick hem den vårkvällen en aning tom,

med tanken i huvudet att vi var rätt lika jag och hon.

Tillslut jag alla dumma och patetiska tankar fick tygla.

För vem är dum nog att tro att en anka nånsin skulle kunna bli lycklig och få flyga?

Jag får aldrig veta hur det kunde ha blivit och hur det egentligen var,

för just nu ligger hon död på en grå, kall trottoar..

Och trots att jag samma kväll nu ensam sitter här,

känns det som att jag tappade en liten bit av mig själv hos henne där.

:'(

:/

Jag förstår inte varför allting ska vara så svårt och komplicerat för det mesta.. Jag vill gärna tro att det är för att vi ska komma underfull med vad och vilka som är värda att kämpa för.

Men i verkligheten är det nog helt annorlunda. I verkligheten är det nog bara så att man inte får något gratis, att ingenting är lätt av naturen och att allt som kan krångla helt enkelt bara gör det.

Men hur skulle det se ut om allt vore lätt. Om allt skulle vara det skulle vi nog göra så många fler misstag än vad man gör nu, för man skulle inte veta bättre helt enkelt.. Och då skulle ingenting vara lätt i vilket fall - för vad känns rätt och lätt när det egentligen är fel?

Det finns två olika alternativ i en jobbig situation. Antingen så gör man det som hjärnan säger är det mest kanske logiska och lättaste i situationen. Det som på pappret skulle vara mest "rätt". (Rätt är ju såklart alltid relativt, men jag menar här i allmänhetens ögon) Eller så gör man som hjärtat säger, det som känns rätt men som kanske inte är det uppenbara valet. Det må vara en chansning, och det är inte säkert att man i slutändan hamnar där man ville från början. Men chansen finns iallafall.

Den viktigaste frågan är helt enkelt om man klarar av att leva med ett "Tänk om.." i bakhuvudet eller inte.. Jag vet inte, svaret blir alltid olika. Det finns inga rätt och fel.

Jag vet hur jag själv är.. Jag vet vem som brukar vinna i fighten mellan hjärna och hjärta. Men det beror ju såklart lite på situationen och vad ens val är. Och om jag ska vara helt ärlig så tror jag allt dethär som jag skrivit nu bara är strunt. Jag tror att livet i sin kärna är helt oberäkneligt! Jag tror inte att det är någon idé att tänka på sånt här. Jag tror att saker bara blir, för det bättre eller sämre. Endel mår bra, andra mår dåligt. Vissa blir lyckliga, andra olyckliga. Endel känner att de gjorde rätt medan andra känner att de gjorde fel.

Varje dag ställs man inför val där man måste välja, och om man inte väljer gör någon annan det åt dig. Jag undrar hur mitt liv skulle sett ut idag om jag gjort bara några saker annorlunda. Jag har valt fel många gånger, sagt fel, gjort fel.. Men det har ändå lett mig just hit där jag är nu.. Och jag är ändå rätt nöjd med det. Så jag tänker faktiskt inte spekulera i hur det hade kunnat se ut. Det spelar ingen som helst roll nu.

Är bara så trött på människor som inte förstår.. Som gör saker så mycket krångligare än vad de är egentligen. :/ Men det är väl lika bra att vänja sig, sådana finns alltid och jag är väl inte bättre själv ibland antar jag.

Jag antar att oavsett hur man väljer att göra så ordnar det sig alltid till slut.. Och det är det jag alltid säger. Det ordnar sig, på ett eller annat sätt. Så det gör det nog denna gången med.. Hoppas jag.

Så.. Hjärna - hjärta? Hjärta - hjärna? Äsch wtf, living on the edge.. :) :/

Idag har jag fyllt 25. Wuhu.. Eller nåt.

Har fått många gratulationer vilket alltid är kul och Per har lagat jättegod mat åt mig! :)

Men såklart så ändrar inte faktumet att man nu är gammal tant, att man inte kan sova om kvällarna.. Lade mig vid 12 men har bara legat i sängen och funderat och vridit på mig.. Massa grejer i huvudet, allt mellan himmel och jord.

Så tillslut gick jag upp och satte mig här.. Jag funderade nyss på fenomenet BEBISAR.. (Och nej, det är inte den biologiska klockan som börjar ticka, det var bara en random tanke) Bebisar är sjukt skumma varelser.. Tänk att de är sådär jäkla små i början.. Så de får plats i ens mage.. Rätt läskigt att hela proceduren ens fungerar tycker jag. Att den liksom växer i magen och sen tillslut bara ploppar ut.. Jag har väl aldrig direkt känt någon stor dragning till barn vilket endel verkar göra, dock verkar varenda unge i stan vråldigga mig, vilket jag inte fattar.. :P Det är nog för att jag är så cool. Men de är roliga i lagom mängd, so to speak.. Ogillar dem ju inte eller så..

Men, jag tror att när man själv får en egen unge så lär man ju inte alls känna så.. Undra hur det känns.. Det lär man nog inte få reda på förrän man skaffar sig en egen liten äcklig bebis.. Vilket kommer dröja ett antal år till MINST.

Men tanken bara slog mig. Såg en bild på en bebis som är en av mina vänners.. Precis nyfödd. Tänk att gå och bära på nån jäkla grej i 9 månader som man i princip inte vet nånting om - en främling! :o Man lär ju knappt fatta att det är en människa där inne.. Och sen när den kommer ut så lär det ju kännas skitskumt första gången man ser "den".. Läskigt sånt där. Tur att inte jag kommer behöva uppleva det på ett tag.. :P Men fascinerande är det, det måste jag erkänna! Men mest läskigt, som sagt.. :/ Sen vet jag ju att mina barn kommer såklart bli de bästa barnen, mycket bättre än alla andra barn!  Aldrig gråta eller gnälla och så.. Eh.. ;)

Imorn är det torsdag. Då ska jag fixa min utstyrsel tills lördag (kommer bli epic). Och det är väl ungefär så mycket jag hade tänkt göra på hela dagen ungefär.. Skönt att tentorna var förra veckan. Ägde min mekaniktenta förresten som jag skrev förra veckan, känns bra!

Jaha, nehe. Försöka sova igen kanske.. Är jättetrött egentligen :( Fail att inte kunna somna ens när man är trött.. Tror helt ärligt att jag är för glad för att kunna somna? Ofta det händer.. Eh, nej. Men det ska jag absolut inte klaga på ^.^ Dock lär det inte dröja många dagar tills allt är back to normal, och jag inte kan somna för att jag mår för kasst. :P Optimisten i mig talar! Menmen, lika bra att leva i nuet och inte oroa sig för sen antar jag!

Sov gott mina vänner :)

Jaha, då är jag 25 då om 1,5 timme.. Känns übermegaepicfail! :(

Jag har aldrig brytt mig om ålder så mycket innan, varken hos andra eller mig själv.. Och jag är medveten om att jag skämtat ganska mycket om att jag nu kommer bli "gammal" o.s.v. Men nu när det är så nära känns det fan inte lika okej ändå.. Trodde bara det skulle kännas likadant som innan.. Men nu när någon frågar hur gammal jag är kommer jag nu att behöva säga att jag är 25!! 24 låter mycket yngre.. :/ Hoppet mellan 24 och 25 är att hoppa från ung till halvgammal..

Kommer jag att automatiskt förvandlas till en såndär till synes tråkig människa som t.ex. så många av mina gamla klasskamrater har förvandlats till.. ? Kortklippt mammafrisyr, aerobics, påsar under ögonen, fluff på magen, neutrala tråkiga kläder och vin med tjejgänget på fredagskvällarna.. (Inget fel på vin dock!)

Även om jag kanske inte blir 1 år äldre på en sekund vid 12-slaget så känns det ändå som om en annan epok i livet börjar.. Jag är fan inte ung längre.. :/ Fyfan va hemskt.. Vill inte fylla år! Vill inte bli gammal.. Jag har nästan lite småpanik nu faktiskt. Inte BARA för att jag fyller 25, men för att det känns som om 25 år bara flygit förbi och jag inte fattat det förrän nu.. Och jag kanske insett att man snart sitter där på hemmet och undrar vart fan tiden tog vägen.. (Ska ju i och för sig äga på mitt hem, bråka med sköterskorna när de ska hjälpa mig i säng mitt under en raid och sånt...)

Nu har jag klarat av barndomen, grundskola, gymnasie, pubertet och fan och hans moster.. Men nu när det är avklarat så är det massa annat skit som ska klaras av istället. Ska ha utbildning, skaffa familj och barn, börja pensionsspara och betala räkningar (har jag väl iof gjort ett tag men ni fattar poängen). Orka det.. Jag vill inte :/ Känner mig knappt redo för nåt av det där..

Jag är inte färdig med att leka ännu :/ Kommer ju aldrig att bli vuxen i huvudet... Kommer aldrig börja på aerobics, kommer aldrig skaffa fluff på magen, och ska fan inte klippa mammafrisyr än på 10 år iaf.. Det är så fail, för i huvet är jag inte en dag mer än 20. Kan inte kroppen stanna i "utvecklingen" då med? Undra om det kommer kännas så när jag är 50 med..? Ser väl inte gammal ut nu direkt kanske... Men snart lär man ju göra det. Ska nog egentligen inte klaga, jag har nog aldrig varit så nöjd med min kropp som jag är nu.. Men vet ju att det troligen bara går utför nu.. :(

1h 45min kvar nu.. Hur ska man spendera sina sista timmar i livet? Känns fan som jag kommer dö eller nåt.. :/ Värre än milleniumskiftet ffs. Vill inte ens tänka mig hur det kommer kännas när man fyller 30.. Är ju inte så långt bort det heller.. Åh, hemska tanke. Häromdagen kollade jag på några bilder på mig själv och fick för mig att skinnet över ögonen hängde ner, dessutom såg jag ett åderbråck på benet.. Som i och för sig bara var ett blåmärke jag ådragit mig på en studentfest :P Men ändå... gaaah.

Det enda som känns positivt nu är när jag tänker på hur folk brukar reagera när jag säger att jag är så gammal som jag är.. Ingen som tror jag är snart 25 och det måste ju betyda att jag inte beter mig "gammalt" eller ser gammal ut heller.. Och jag åker ju faktiskt på barnbiljett på bussen fortfarande. (w t f)

Men trots att jag jag fyller 25 ska jag fan inte sluta med några "ungdomliga" aktiviteter.. Jag ska vara precis som jag alltid är.. Rätt barnslig med andra ord. Och jag ska åka på så jävla många studentfester det närmsta året och vakna i en spya och undra W T F som hände kvällen innan..

Det bara känns kass att få det upptryckt i snoken att "NU ÄR DU GAMMAL DIN JÄVEL, HÄR ÄR DITT ORANGEA KUVERT".. Fuck ålder :/ Man kanske skulle börja göra som i Flinstones och köra ner gamlingarna för ett stup.. Känns rätt lockande för tillfället.

Tycker vi kan spola förbi hela onsdag.. Gärna torsdag med :/

Jag är så jäkla trött.. Idag har varit en sådan där frustrerande dag. Är helt slut i kroppen och hjärnan.. Har paniksökt sommarjobb, sökt sommarkurser, försökt plugga, varit på möte, gråtit och stressat och varit väldigt frustrerad mer eller mindre hela dagen..

Har så mycket i skolan just nu, och fyller år snart och orkar inte ens tänka på det just nu om jag ska vara ärlig. Alla vill veta vad jag vill ha och vart jag ska fira och jag bara känner att jag inte vill fylla år överhuvudtaget.. Har varken tid eller lust :/ Sen är det massa annat som inte är så bra heller.. Känner mig väldigt missförstådd av endel människor, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det känns som om endel saker enbart är mitt fel när det inte alls har varit min mening.. Allt blir bara fel känns det som oavsett vad jag gör.. Vad jag än säger eller gör, så verkar det inte som om någon vill förstå.. Det är så många som bara tror massa saker och har förutfattade meningar om allting. Varför ska alla tro massa saker när de inte vet nånting? Det gör mig ledsen.. :/

Allt känns så svårt bara.. :/ Men jag antar att man aldrig får något gratis i livet.. Jag vet en sak som känns bra iallafall.. Det känns bra att veta till 100% att det man kämpar för definitivt är värt allt trubbel. Jag ångrar inget jag sagt eller gjort och jag har inget att be om ursäkt för. Och trots att väldigt mycket känns jobbigt, så är jag ganska lycklig ändå emellanåt. Och det hade jag nog inte varit om inte saker inte blivit som det nu är :)

Godnatt.

Lock it up inside you,

and throw away the key

Never look inside again,

eventually you'll be free

Don't ever tell me to be,

someone that ain't me

I'd rather be dead,

if that's what it means to be free