28/1-13
Även om du slutar se på mig
Ska jag komma ihåg
Dina läppar när dom kom till mig
Ska jag komma ihåg
Hur du landa och blev kvar i mig
Ska jag komma ihåg
Första gången som du tog på mig
Ska jag komma ihåg
Du gör mig rädd
Allt kan gå fel
Du gör mig varm
Får mig att tro igen, tro på att va hel
Du gör mig rädd
För höjd och fart
Allting vackert här som jag vill ha kvar
Du gör mig rädd
15/8-12
The words I do not speak
Do not make it less true
*saknar*..
12/8-12
Ibland när man ser tillbaks på saker och ting och vilka konsekvenser (bra och dåliga) som följde av de val man gjorde så är det lätt att fundera på hur det skulle se ut om man gjort annorlunda. Det är såklart omöjligt att ändra det förflutna och man blir troligen en "gnutta" galen om man tänker för mycket på det.. Så jag försöker att inte göra det, även om det är lätt att tankarna flyger iväg till andra versioner av ens liv där allt är bra och man mår bättre och har allt det där man vill ha.
Även om jag är en realist så tror jag ändå innerst inne (eller kanske vill tro?) att allt händer av en mening.. Vi mår dåligt och blir sårade av oss själva eller andra enbart för att det är det enda sättet att få oss att inse vilka saker det är i livet som verkligen betyder något. Vad som är värt att kämpa för och vad som inte är det.. Utan att förlora något, kan man inte vinna. Varje fel vi gör, och varje tår som faller från våra kinder för oss närmre till den dagen där det faktiskt blir rätt och där tårarna inte längre existerar.
Sen finns det också de saker som man inte alls förstår och där ovanstående teori inte alls verkar stämma överrens med verkligheten. Saker som gör för ont för att man aldrig någonsin kan se hur det kan komma något gott ur det.. Till exempel ett brustet hjärta, eller en sviken själ.. Eller bara känslan av att så djupt älska någon att man inte kan se ett slut på det, även om man kanske skulle vilja.. Samtidigt som man vill ha det kvar. Men det är nog inte meningen att vi ska förstå allt heller - jag tror inte att man hade blivit lyckligare då. Endel känslor ska helt enkelt bara finnas där, utan att vi ska ifrågasätta dem. Om det är menat att de ska försvinna så gör de det när tiden är rätt.. Om inte så finns de kvar i dig. Och då finns det en mening med dem.. Det måste det göra.
Jag tror att känslor finns för att vägleda en till det som gör en lycklig.. Även om de kanske inte verkar ta dig i rätt riktning för tillfället så tror jag ändå man ska låta känslorna flyga fritt åt vilket håll de än vill. Att gömma och försöka förtränga en känsla är nog väldigt dumt tror jag.. Känslor lever sitt eget liv och därför är det ingen mening att försöka tämja dem. En känsla i bur i ditt hjärta kommer alltid förr eller senare att kämpa sig fri från alla galler och murar du byggt upp.. Och när det händer - när du inte orkar kämpa emot mer - då kommer du tvingas att acceptera de saker du gömt undan och se dem i vitögat och hantera dem.. oavsett om du är redo för det eller inte.
Känslor lever och dör i sin egen takt utan att vi kan göra något åt det.. Så vad du än gör, förträng aldrig.. Förneka aldrig för dig själv vad som finns inom dig.
10/8-12
"How do you pick up the threads of an old life? How do you go on, when in your heart you begin to understand... there is no going back? There are some things that time cannot mend. Some hurts that go too deep, that have taken hold."
I want to go back..
1/8-2012
Kan ni inte bara låta mig vara? Hur ska jag kunna svara på saker som jag omöjligt kan veta nånting om? Varför frågar ni mig? Fråga personerna det rör istället.. :(
Ingen förstår hur svårt allting är.. Jag orkar inte mer. Låt mig bara vara ifred, snälla.. Om ni bryr er så försök få mig på andra tankar istället för att leda in mig på spår som leder rakt ner i ett svart hål..
Ingenting betyder någonting längre.. Förutom en sak.. Och det kan jag inte göra någonting åt.. :( Jag orkar inte.. Kan inte någon bara radera mig.. Eller spola tillbaks/fram tiden till något tillfälle där jag är lycklig och mår bra..
Jag kommer inte klara det den här gången.. Jag är rädd.. Jag tynar bort. Allt som var mig försvann när du gick.. :'(
Ingen förstår hur svårt allting är.. Jag orkar inte mer. Låt mig bara vara ifred, snälla.. Om ni bryr er så försök få mig på andra tankar istället för att leda in mig på spår som leder rakt ner i ett svart hål..
Ingenting betyder någonting längre.. Förutom en sak.. Och det kan jag inte göra någonting åt.. :( Jag orkar inte.. Kan inte någon bara radera mig.. Eller spola tillbaks/fram tiden till något tillfälle där jag är lycklig och mår bra..
Jag kommer inte klara det den här gången.. Jag är rädd.. Jag tynar bort. Allt som var mig försvann när du gick.. :'(
20/7-12
Kan inte sova..
19/7-12
Loved you once, love you still
Always have, always will
Jag saknar dig så mycket.. :/ Vet inte ens vad jag ska skriva.. Tycker orden ovan beskriver allt så bra.. För det är precis så det är :'( Vill bara hålla om dig.. och bli omhållen :/
18/7-12
Hej.
Ska lägga mig strax. Suttit och spelat hela kvällen/natten.. Det hjälper att få tankarna på annat i viss mån.
Idag har jag gjort något jag funderat på länge och som nog var behövligt. Det kändes bra iallafall. Tack till min vän som följde med som stöd och sällskap <3
Imorn är jag ledig, men då måste jag ut till MAXI och hämta min plånbok som jag var duktig att glömma där i söndags.. (vet inte vad som hänt med mitt minne, men senaste tiden har jag blivit sjukt glömsk och tankspridd - mer än normalt. Men det är väl för att man är nån helt annanstans inne i huvudet kanske.. Eller så är det kanske näringsbrist, vad vet jag)
Nu ska jag väl försöka sova.. Ska läsa lite först dock - har lånat lite böcker av en kompis som jag håller på att läsa igenom :) Det är en rätt bra sysselsättning har jag märkt när hjärnan är mongoloid och går apeshit.. Svårt att koncentrera sig är det däremot, men om jag verkligen anstränger mig så blir det lättare och lättare ju mer jag läser.
Annars måste jag väl säga att jag mått relativt bra idag (vilket jag faktiskt är nöjd med) om man bortser från några "dips". Men troligtvis beror det väl på att jag fått lite jobbiga saker gjorda som känts sköna att få överstökade + att jag haft bra sällskap hela för/eftermiddagen som jag kunnat prata med. Det hjälper att prata och ha sällskap - att prata om andra saker och inte bara jobbigheter. Men sen vill jag inte ha vilket sällskap som helst. Jag är rätt kräsen när jag är som jag är nu känner jag.. Vet inte om det är bra eller dåligt.. Men jag tror det beror på att jag inte orkar "spela" någon jag inte är.. Därför jag bara vill prata/vara med människor som accepterar mig för den jag är just nu. Vet att jag är lite dryg ibland och så.. Men jag hoppas att de förstår att jag inte är riktigt mig själv just nu. Och jag hoppas de står ut med mig.. :/
Men jag ska inte ljuga heller. När jag nu sitter här - ensam i tystnaden och utan någon att prata med för alla har gått och lagt sig.. Så kommer alla tankar och all ångest smygande igen.. Allt saknande, längtande och tänkande.. Och allt går sakta men säkert tillbaks till det "normala" (det som nu blivit det normala för mig de senaste månaderna :/). Men jag ska ändå försöka vara nöjd, för idag var bättre än igår - det är alltid något. Men visst, man kan inte ha dagar som denna då man är upptagen nästan hela dagen, varje dag.. Imorn har jag ingenting planerat mer än MAXI-resan.. Så ska nog inte hoppas på att jag får 2 "bra" dagar på raken. Men det märker jag imorgon. En dag i taget..
Ska lägga mig strax. Suttit och spelat hela kvällen/natten.. Det hjälper att få tankarna på annat i viss mån.
Idag har jag gjort något jag funderat på länge och som nog var behövligt. Det kändes bra iallafall. Tack till min vän som följde med som stöd och sällskap <3
Imorn är jag ledig, men då måste jag ut till MAXI och hämta min plånbok som jag var duktig att glömma där i söndags.. (vet inte vad som hänt med mitt minne, men senaste tiden har jag blivit sjukt glömsk och tankspridd - mer än normalt. Men det är väl för att man är nån helt annanstans inne i huvudet kanske.. Eller så är det kanske näringsbrist, vad vet jag)
Nu ska jag väl försöka sova.. Ska läsa lite först dock - har lånat lite böcker av en kompis som jag håller på att läsa igenom :) Det är en rätt bra sysselsättning har jag märkt när hjärnan är mongoloid och går apeshit.. Svårt att koncentrera sig är det däremot, men om jag verkligen anstränger mig så blir det lättare och lättare ju mer jag läser.
Annars måste jag väl säga att jag mått relativt bra idag (vilket jag faktiskt är nöjd med) om man bortser från några "dips". Men troligtvis beror det väl på att jag fått lite jobbiga saker gjorda som känts sköna att få överstökade + att jag haft bra sällskap hela för/eftermiddagen som jag kunnat prata med. Det hjälper att prata och ha sällskap - att prata om andra saker och inte bara jobbigheter. Men sen vill jag inte ha vilket sällskap som helst. Jag är rätt kräsen när jag är som jag är nu känner jag.. Vet inte om det är bra eller dåligt.. Men jag tror det beror på att jag inte orkar "spela" någon jag inte är.. Därför jag bara vill prata/vara med människor som accepterar mig för den jag är just nu. Vet att jag är lite dryg ibland och så.. Men jag hoppas att de förstår att jag inte är riktigt mig själv just nu. Och jag hoppas de står ut med mig.. :/
Men jag ska inte ljuga heller. När jag nu sitter här - ensam i tystnaden och utan någon att prata med för alla har gått och lagt sig.. Så kommer alla tankar och all ångest smygande igen.. Allt saknande, längtande och tänkande.. Och allt går sakta men säkert tillbaks till det "normala" (det som nu blivit det normala för mig de senaste månaderna :/). Men jag ska ändå försöka vara nöjd, för idag var bättre än igår - det är alltid något. Men visst, man kan inte ha dagar som denna då man är upptagen nästan hela dagen, varje dag.. Imorn har jag ingenting planerat mer än MAXI-resan.. Så ska nog inte hoppas på att jag får 2 "bra" dagar på raken. Men det märker jag imorgon. En dag i taget..
Godnatt.
15/7-12
Halloj.
Varit lite ledig sen i fredagsmorse.. Inte gjort så värst mycket. I fredags hände en väldigt, väldigt jobbig sak dock som jag inte ens vill skriva några detaljer om här.. :/ Det finns så mycket elaka och sjuka människor. Förstår inte hur man kan göra något sådant mot NÅGON.. Som om inte allt är jobbigt nog, så händer något sådant här med.. Men du, din jävel (rent ut sagt) - vem du än är; Stackars dig om jag/den jag berättat för för får reda på vem du är.. Och om du inte ens kan säga och stå för vad du tycker/tänker inför mitt ansikte så är du det mesigaste krypet jag någonsin stött på.
Det värsta är att jag känner att jag numera inte kan lita på alls många i min bekantskapskrets :/ Det är bara ett par få jag verkligen litar på.. VÄLDIGT få.. Har också tänkt igenom en hel del på vilka som är mina riktiga vänner senaste tiden.. Det är verkligen inte dom man tror.. Den senaste tiden har jag kommit nära ett par människor som jag verkligen tycker om och som jag verkligen vill fortsätta vara vän med. Speciellt en person som alltid ställt upp och pratat med mig när jag varit ledsen och alltid haft sådan himla förståelse för allting.. Tack till dig <3 Jag uppskattar det verkligen, troligtvis mer än du inser.
Igår (lördag) var jag en sväng på lite fest, men det var mest jobbigt. Fan va alla skriker och är högljudda när man själv är nykter och de fulla. Många som försökte bjuda mig på dricka men ville inte ha. Saknade det inte ens.. Inte ens lite. (det är nog faktiskt det lättaste sättet att få free drinks - det är att säga att man slutat dricka, för då vill alla bjuda av ngn konstig anledning) Det förvånar mig lite själv att jag inte saknar att festa mer.. Men det är ju så, vissa val är väldigt lätta att göra.
Sen var det lite jobbigt att vara där av en annan anledning med.. Kan inte sluta stirra på honom, han är så otroligt fin och jag saknar honom så mycket :/ Han hälsade inte ens på mig.. Förstår inte hur det ska hjälpa någon/något med nåt :/ Det gör ju bara ont..
Idag har jag varit på IKEA i kalmar med mamma och syster.. Var verkligen inte sugen först, men jag antar att jag ändå måste försöka komma ut och göra lite saker :/ Var helt tyst hela vägen upp, men ångesten släppte lite sen när vi gick i lite affärer så det blev en okej dag ändå och jag åt lite till och med. Jag köpte ett par nya skor och en bikini. (inte på IKEA då :p) Jag är nästan äcklad över hur smal jag blivit.. Jag väger 51kg nu och det är verkligen inte bra.. 15kg minus sen i julas. Och de senaste 12kgna är bara de senaste månaderna :/ Försöker äta och så.. Men så svårt när man inte ens känner att det är nån mening med det. Dricker ordentligt iallafall, så det är väl alltid något. Senaste gången jag vägde såhär lite var för 9 år sen, var i en liknande situation som nu.. Fast då vägde jag redan lite från början.. Så nu är det nog värre skulle jag tro :( Men jaja, jättesynd om mig o.s.v. -_- Nog om det. Får väl skylla mig själv..
Menmen.. På IKEA köpte jag en hylla jag ska ha över min säng hade jag tänkt, så jag kan ha min läslampa där så jag kan läsa lite på kvällarna för att det ska bli lättare att sova.. Köpte en mysig filt med och lite annat småplock.
Nu är jag hemma.. Sitter här och känner mig tom :/ Men en sak som slog mig idag - var på maxi med mamma innan jag kom hem för att handla en förlängningssladd (till läslampan). När jag sitter och väntar på en bänk vid kassorna kommer en pappa med sin lilla flicka (typ 3-4 år).. Hon tittar på mig och ler sedan jättestort.. Jag ler tillbaks för kan inte låta bli att inte göra det och hon går iväg med sin pappa.. men släpper mig inte med blicken och fortsätter bara le tills de gick runt ett hörn och jag inte kunde se dom mer. Ett barns leende kan nog få den mest ledsna människa att känna lite hopp - om bara för några sekunder. Det är något speciellt med deras ögon. De är så oskyldiga och vet inte om alla problem i världen, så deras leenden är verkligen "rena" och innerliga på något mystiskt vis.. Ja, iallafall - var en tanke som slog mig..
Nu ska jag nog spela lite tror jag.. Meh :/ Steamrea är farligt förresten. Men bra - nu har jag saker att göra hela tiden iallafall. När ångesten slår till är det bara att dra igång nåt spel så brukar det gå över lite för stunden iallafall.
12/7-12
Som en båt utan segel på öppet hav
Inget land i sikte, ingen ledande fyr
Så som trädens löv får jag aldrig ro
Men det tyngsta av allt att bära,
är din frånvaro
Men det tyngsta av allt att bära,
är din frånvaro
B ♥
10/7-12
Hur mycket du än försöker och hur mycket du än vill så kommer jag inte bara försvinna. Vi har samma vänner, samma skola, bor i samma stad och jobbar på samma ställe. Nu är det som det är, och jag hatar det. Men jag försöker iallafall hantera det.. Det borde du också. Inte bara försöka glömma och låtsas som om det inte finns. Vi är fortfarande två i dethär, inse det.
Jag försöker.. Jag FÖRSÖKER verkligen. Du gör det bara värre när du beter dig som du gör.. Och hur mycket du nu än vill att jag ska hata dig så kommer jag aldrig göra det.
Jag försöker.. Jag FÖRSÖKER verkligen. Du gör det bara värre när du beter dig som du gör.. Och hur mycket du nu än vill att jag ska hata dig så kommer jag aldrig göra det.
7/7-12
Jag försöker och försöker.. Jag tycker inte att jag gör annat. Jag försöker tänka på annat, jag försöker göra saker.. Men det är alltid tårarna som vinner tillslut ändå. Idag har jobbet varit hemskt.. Hatar att hålla saker inom mig.. Så nu sitter jag här hemma och gråter ut bara. Grät iof i smyg på jobbet också.. Så patetiskt :/ Tårar, tårar, tårar.. Aldrig tar de slut.. Hur många tårar kan man gråta över en person?
Är det inte meningen att det ska bli bättre? Är det inte meningen att det iallafall ska bli kontrollerbart? Är det inte meningen att man iallafall ska kunna ta på sig en mask när man måste och verka glad? Nu går det bara neråt.. Hela tiden tror jag att det inte blir värre men så blir det det..
Jag är värdelös och tragisk. Värdelös för att jag lyckas stöta bort det enda jag någonsin älskat.. Jag är patetisk och jag hatar mig själv. Och varje morgon är det mig själv jag vaknar med.. Hade varit skönt att vakna någongång som nån annan.. Som mår bra och är nöjd med sig själv och sitt liv :/
Saknar.. :(
Är det inte meningen att det ska bli bättre? Är det inte meningen att det iallafall ska bli kontrollerbart? Är det inte meningen att man iallafall ska kunna ta på sig en mask när man måste och verka glad? Nu går det bara neråt.. Hela tiden tror jag att det inte blir värre men så blir det det..
Jag är värdelös och tragisk. Värdelös för att jag lyckas stöta bort det enda jag någonsin älskat.. Jag är patetisk och jag hatar mig själv. Och varje morgon är det mig själv jag vaknar med.. Hade varit skönt att vakna någongång som nån annan.. Som mår bra och är nöjd med sig själv och sitt liv :/
Saknar.. :(
2/7-12
Inte skrivit på några dagar.. Inte hänt något speciellt dock. Suttit hemma.. Spelat lite. Tänkt. Inget har annat har ändrats heller.. Saknar Björn precis lika mycket fortfarande.. Det är så fruktansvärt jobbigt. Jag vill bara att allt ska bli bra.. :'(
Idag fyller min syster år.. Ska ut till mamma en liten sväng är planen.. Har egentligen ingen lust :/ Inte för att jag inte vill träffa min familj.. Har bara inte lust med någonting :( Vill bara vara med Björn.. Inte pratat med honom på så länge nu.. Känns som mitt hjärta vill implodera.. :(
Faaaan.. :'(
Idag fyller min syster år.. Ska ut till mamma en liten sväng är planen.. Har egentligen ingen lust :/ Inte för att jag inte vill träffa min familj.. Har bara inte lust med någonting :( Vill bara vara med Björn.. Inte pratat med honom på så länge nu.. Känns som mitt hjärta vill implodera.. :(
Faaaan.. :'(
27/6-12
Igår var en riktigt tung dag.. Tårarna tog aldrig slut och 8 timmar jobb kändes som 100. Klump i magen och i halsen hela dagen.. :/
Vaknade nyss.. Drömde om Björn igen. Saknar honom obeskrivligt mycket.. Vet inte vad mer jag ska skriva.. Jag bara.. Saknar, längtar, hoppas.. Hoppas att allt kommer ordna sig.. Jag ska inte vara den som ger upp. Aldrig.
25/6-12
Idag har jag jobbat.. Gick väl bra.
Vaknade vid 4 imorse och kunde inte somna om så gick upp då.. Drömde om Björn.. Ingen dålig dröm, men jobbigt att vakna i sin småkalla, ensamma säng bara för att upptäcka att verkligheten är helt annorlunda än var den var för 5 sekunder sen :/
Sov 1,5 timme när jag kom hem.. Lyckades "powernapa".. Ett mirakel. Fler sådana tack :/ Drömde samma dröm som inatt.. Ibland önskar man att man levde i drömmens värld istället. Har gått en sväng och handlat lite mat.. Efter 10 dagar utan att äta är det ganska tomt på ätbara saker i kylen.. Åt det första varma sen förrförra torsdagen idag. En tredjedels varmrätt.. Så mycket fick jag i mig innan jag var proppmätt.. :/ Fick koncentrera mig för att det inte skulle åka upp igen, men det gick. Bättre än inget antar jag.. Ösregnade när jag var ute. Var rätt skönt dock, hade varm höstjacka på mig..
Ska gå och lägga mig nu.. Ska upp halv 6 imorn :/ Förresten så kanske det är som någon känd filosof sagt nångång? Kanske är det inte verkligheten som är den riktiga verkligheten? Utan det är när vi somnar som vi egentligen vaknar.. Intressant. I mitt fall hade det gärna fått vara så.. Då hade jag fått vara med den jag älskar..
Så Godnatt, nu ska jag svepas bort av drömmarnas dimma till min älskades famn.. ♥ Björn ♥ Saknar så det gör ont.. :/
Sov 1,5 timme när jag kom hem.. Lyckades "powernapa".. Ett mirakel. Fler sådana tack :/ Drömde samma dröm som inatt.. Ibland önskar man att man levde i drömmens värld istället. Har gått en sväng och handlat lite mat.. Efter 10 dagar utan att äta är det ganska tomt på ätbara saker i kylen.. Åt det första varma sen förrförra torsdagen idag. En tredjedels varmrätt.. Så mycket fick jag i mig innan jag var proppmätt.. :/ Fick koncentrera mig för att det inte skulle åka upp igen, men det gick. Bättre än inget antar jag.. Ösregnade när jag var ute. Var rätt skönt dock, hade varm höstjacka på mig..
Ska gå och lägga mig nu.. Ska upp halv 6 imorn :/ Förresten så kanske det är som någon känd filosof sagt nångång? Kanske är det inte verkligheten som är den riktiga verkligheten? Utan det är när vi somnar som vi egentligen vaknar.. Intressant. I mitt fall hade det gärna fått vara så.. Då hade jag fått vara med den jag älskar..
Så Godnatt, nu ska jag svepas bort av drömmarnas dimma till min älskades famn.. ♥ Björn ♥ Saknar så det gör ont.. :/
24/6-12
Idag har jag inte gjort mycket.. Vaknade vid 4 på natten, men bestämde mig för att försöka sova iallafall några timmar till. Vaknade vid 6 och då kunde jag verkligen inte sova mer.. 5,5 timmar blev det totalt. Inte direkt likt mig..
Vid 14 nångång började en film på tv som jag tycker är bra så la mig i sängen för att kolla på den.. Men var så fruktansvärt trött så somnade och vaknade 6 timmar senare.
Ska strax gå och lägga mig igen.. Riktigt trött.. Känns som det enda jag gör är att sova. Regnar ute iallafall och då är det lättare att slappna av tycker jag.. Det är dock vid sånt här väder man ska vara 2.. Ha lite ljus tända och bara ligga och prata och mysa :/
Går inte en minut utan att jag tänker på Björn.. Saknar honom. Varje dag önskar jag att det knackar på dörren och att han bara ska stå där.. Han behöver inte ens säga något. Jag ska bara krama honom och inte släppa på ett väldigt långt tag.. *önskar* :/
Tänkte på en sak innan.. När jag mår som jag mår nu.. När jag känner mig ensam och värdelös.. och som om jag vore en levande död eller nåt sånt.. Då brukar jag försöka tänka på att jag iallafall har känslor.. Även om ångest, ånger och ledsamhet kanske inte är några "bra" känslor så känner jag ändå något.. Och utöver det.. Så älskar, saknar och hoppas jag också. Vilket är väldigt fina känslor egentligen.. Även om de gör ont just nu.. Och oavsett hur svag jag än känner mig i kropp och själ, så är jag ändå stark nog att inte ge upp. Men ja, om man verkligen älskar något eller någon djupt.. Så kämpar man nog till sitt sista andetag tror jag..
Ska försöka sova igen.. Nattinatt
Går inte en minut utan att jag tänker på Björn.. Saknar honom. Varje dag önskar jag att det knackar på dörren och att han bara ska stå där.. Han behöver inte ens säga något. Jag ska bara krama honom och inte släppa på ett väldigt långt tag.. *önskar* :/
Tänkte på en sak innan.. När jag mår som jag mår nu.. När jag känner mig ensam och värdelös.. och som om jag vore en levande död eller nåt sånt.. Då brukar jag försöka tänka på att jag iallafall har känslor.. Även om ångest, ånger och ledsamhet kanske inte är några "bra" känslor så känner jag ändå något.. Och utöver det.. Så älskar, saknar och hoppas jag också. Vilket är väldigt fina känslor egentligen.. Även om de gör ont just nu.. Och oavsett hur svag jag än känner mig i kropp och själ, så är jag ändå stark nog att inte ge upp. Men ja, om man verkligen älskar något eller någon djupt.. Så kämpar man nog till sitt sista andetag tror jag..
Ska försöka sova igen.. Nattinatt
23/6-12
Igår var det midsommar.. "woho".. Satt hemma ändå tills klockan 23. Var så trött och orkeslös och ville inte göra nånting.. Men gick till en fest sen ändå, orkade inte ens ta på mig nåt redigt eller sminka mig. Festen var bara jobbig och jag önskar i efterhand att jag inte gick dit.. Dels för att alla var fulla och jag nykter, men också för att jag bara inte orkade med folk :/ 4 killar raggade på mig och det enda jag ville göra var att sticka en sax i ögat på dom :/ Måste framstått som världens bitch.. Men det struntar jag faktiskt i :/ Var inte där alls länge..
Idag har jag försökt göra lite saker.. Kollat på lite serier med en kompis och sen på en film med några andra. Har väl varit okej.. Men såfort jag kom innanför dörrarna hemma bröt helvetet loss som vanligt :/ Vill bara ringa Björn.. Prata lite.. Men jag vet att han bara kommer att vara arg på mig :( Det gör så ont.. Och det enda jag kan göra är att hoppas..
Min fina Björn :'( Saknar honom så mycket.. Önskar mest av allt att han låg bredvid mig när jag kryper ner i sängen strax.. Vill bara smsa och säga att jag tänker på honom, att jag saknar honom.. Men Jag vet inte om det gör mer skada än nytta :( *snyft* Vill bara ha honom tillbaka.. Över allt annat..
Idag har jag försökt göra lite saker.. Kollat på lite serier med en kompis och sen på en film med några andra. Har väl varit okej.. Men såfort jag kom innanför dörrarna hemma bröt helvetet loss som vanligt :/ Vill bara ringa Björn.. Prata lite.. Men jag vet att han bara kommer att vara arg på mig :( Det gör så ont.. Och det enda jag kan göra är att hoppas..
Min fina Björn :'( Saknar honom så mycket.. Önskar mest av allt att han låg bredvid mig när jag kryper ner i sängen strax.. Vill bara smsa och säga att jag tänker på honom, att jag saknar honom.. Men Jag vet inte om det gör mer skada än nytta :( *snyft* Vill bara ha honom tillbaka.. Över allt annat..
22/6-12
Det har alltid hjälpt mig att skriva, fast det gör det inte nu av ngn anledning.. Ger det ett försök iallafall :/
Klockan är halv 6 och jag vaknade för en timme sen.. Nu kan jag inte somna om.. Har sovit sen 23 så blev inte många timmar :/
Just nu känner jag mig.. Så tom. Allt är tyst, inga bussar utanför, inget fågelkvitter.. Ingen som snarkar i sängen :( Jag saknar Björn så obeskrivligt mycket..
Midsommar idag.. Jag funderar på att sitta hemma. Inte för att det gör något bättre.. Men jag bara.. känner inte för någonting. Jag skulle ge allt för att ha en kväll med bara Björn.. Se på film eller vad som.. Inget avancerat, sålänge jag fick vara med honom hade jag varit världens lyckligaste.
Känner mig så fruktansvärt ensam.. Jag vet att det är många som bryr sig om mig.. Vänner och familj. Men känslan av att vara helt övergiven finns ändå där.. Som om jag vore den enda männskan på planeten.. Det kanske låter som om jag inte uppskattar att de bryr sig, men det är inte så jag menar.. Kan bara inte hjälpa att det känns att.. Det inte spelar någon roll att de finns där.. För inget någon säger eller gör hjälper mig.. Inte sålänge jag inte har det viktigaste av allt :( Det är som om jag förlorat en bit av mig själv.. Och det är bara den biten som kan få mig att må bra igen :/
Önskar och hoppas att han kan se de positiva sakerna.. Att inte stirra sig blind på det dåliga.. Att förstå hur mycket jag älskar honom, hur mycket jag aldrig skulle kunna skada honom på något sätt.. Att jag gör allt för honom.. För det skulle jag.. Allt verkligen :/
Ska gå ut en sväng.. Tänka, hoppas.. och önska.
21/6-12
Idag är det lövmarknad. Var inne med lite kompisar.. Blev inte så mycket att vi kollade på alla grejer för folk skulle äta, gå på toa, ta ut pengar, systemet etc, så tiden bara rann iväg. Sen ville alla hem :/ Men jag ska in senare med mamma en sväng så blir mer då.. Egentligen hade jag ju velat gå med någon helt annan, men det är ju en annan sak :(
Jag tror jag vet hur det känns när man är gammal och har hjärtproblem nu.. Såfort jag går upp för en backe så känns det som om jag ska dö :/ Pulsen är nog uppe i 240 eller nåt och det sticks och gör ont i bröstet och jag måste stanna och vila.. Vikten är nere i 54 kg nu.. Kommer inte ens ihåg senaste gången jag vägde så lite :/ Det är så svårt att äta bara.. När man mår såhär :( Men nog av självömkan.. Får väl skylla mig själv antar jag :/
Jag saknar Björn så fruktansvärt mycket.. :/ Sett honom idag ett par gånger, mitt hjärta har bara bankat.. (på ett bra sätt, inte som när jag går upp för backar heh) Jag tycker om honom så fruktansvärt mycket... Allt jag vill är att ha honom tillbaks.. :/ Jag tänker inte ge upp honom.. Han är mitt allt <3
Nu ska jag vila lite innan mamma kommer, sov inte så mycket inatt och var uppe tidigt..
19/6-12
Sitter framför datorn och kan inte sova.. Jobbat natt 4 nätter i sträck varav 2 stycken 12-timmars. Tog ledigt inatt dock för jag mådde dåligt :/ Men ändå svårt att ställa om dygnet.. Funderar på att dygna. Får se hur jag gör.
Jag gjorde något väldigt svårt idag (igår).. Något som involverade många gamla minnen som jag egentligen inte alls vill komma ihåg.. Men det var något jag var tvungen att göra.. Jag hoppas att det var för någon nytta.. Nu sitter jag bara här och hoppas, hoppas, hoppas.. Det enda jag kan göra.. :/
Har inte ätit något sen i fredags em.. Har försökt men bara spytt. Värsta är att jag inte ens är hungrig :/ Vågen står på skrämmande 56kg och min "diet" gör det ju inte bättre direkt. Men jag ska försöka äta något idag iaf..
Jag gjorde något väldigt svårt idag (igår).. Något som involverade många gamla minnen som jag egentligen inte alls vill komma ihåg.. Men det var något jag var tvungen att göra.. Jag hoppas att det var för någon nytta.. Nu sitter jag bara här och hoppas, hoppas, hoppas.. Det enda jag kan göra.. :/
"Ge aldrig upp någon som du inte kan gå en dag utan att tänka på"
Jag ska inte ge upp. Aldrig. Det är alldeles för stort för att ge upp.. Till och med mitt te (små fina lappar på varje påse med bra ord) sa till mig idag "Never give up" - jag tar det som ett tecken..
Aldrig. Aldrig. Aldrig. Ger jag upp dig.
