Klockan är halv 6 och jag vaknade för en timme sen.. Nu kan jag inte somna om.. Har sovit sen 23 så blev inte många timmar :/

Just nu känner jag mig.. Så tom. Allt är tyst, inga bussar utanför, inget fågelkvitter.. Ingen som snarkar i sängen :( Jag saknar Björn så obeskrivligt mycket..

Midsommar idag.. Jag funderar på att sitta hemma. Inte för att det gör något bättre.. Men jag bara.. känner inte för någonting. Jag skulle ge allt för att ha en kväll med bara Björn.. Se på film eller vad som.. Inget avancerat, sålänge jag fick vara med honom hade jag varit världens lyckligaste.

Känner mig så fruktansvärt ensam.. Jag vet att det är många som bryr sig om mig.. Vänner och familj. Men känslan av att vara helt övergiven finns ändå där.. Som om jag vore den enda männskan på planeten.. Det kanske låter som om jag inte uppskattar att de bryr sig, men det är inte så jag menar.. Kan bara inte hjälpa att det känns att.. Det inte spelar någon roll att de finns där.. För inget någon säger eller gör hjälper mig.. Inte sålänge jag inte har det viktigaste av allt :( Det är som om jag förlorat en bit av mig själv.. Och det är bara den biten som kan få mig att må bra igen :/

Önskar och hoppas att han kan se de positiva sakerna.. Att inte stirra sig blind på det dåliga.. Att förstå hur mycket jag älskar honom, hur mycket jag aldrig skulle kunna skada honom på något sätt.. Att jag gör allt för honom.. För det skulle jag.. Allt verkligen :/

Ska gå ut en sväng.. Tänka, hoppas.. och önska.