Det är under tider av desperation och depression då man verkligen går in i sig själv och förhoppningsvis kommer ut som en ny och lite bättre människa. Ibland vet man inte själv vad som är felet, och ibland kanske det inte ens är något fel. Man behöver bara komma ner på jorden igen. Och den enda som kan göra nåt åt det är du själv..

Jag har gått igenom en väldigt jobbig tid senaste halvåret, jag har förlorat saker som stått mig närmst i livet, men jag har även vunnit mig själv igen.

Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte om det varit värt det.. Mitt hjärta säger nej, men hjärnan säger ja. Jag menar.. Om man inte har sig själv, kan man verkligen ha någon annan då? Om man inte ens orkar ta hand om sig själv, hur ska man kunna ta hand om någon annan då? :/ Jag tror.. Att det var ett nödvändigt måste. Även om många tårar har fallit, så är det något som gynnar på lång sikt.. Även om det kanske är väldigt svårt att förstå hur nu.. :/ Jag kan bara inte gå runt och tro att det var för gäves..

Men jag har tagit mig ur det nu.. Det är över.

Jag vet vad jag vill nu.. Ibland är allt man behöver ett wakeup call. Jag har aldrig varit säkrare på hur jag känner och vad jag vill, och tro mig - jag ska göra mitt allt för att komma dit. Jag tänker inte ge upp. Jag vägrar tro att det finns saker som inte går att reparera. Jag vägrar tro att allt det här som hänt var förgäves. Jag vet att det inte var det..

Jag ska ta det lugnt.. Väldigt lugnt. För min skull - men inte bara därför. Och om jag ska vara ärlig tror jag det är enda sättet, om det nu finns ett sätt..

Jag har alltid ansett att hinder gör oss starkare. Att man möter dem för en anledning. Ingenting är lätt, men bara man tror på att saker kan lösa sig och att man vågar möta sina rädslor så tror jag att ingenting nödvändigtvis måste vara förlorat för evigt.. Alla är rädda, jag är också jätterädd.. Jag har nog aldrig varit mer rädd i hela mitt liv. Men jag vet att det är värt det. Det har alltid varit värt det.

Jag lovar att jag ska ge mitt allt. Min själ, mitt hjärta. Ja, allt.. Och jag kramar dig och håller dig i handen när du är rädd.. Jag lovar. Det är min tur att vara den starka nu.