6/4-10 - Projekt sova

Projekt sova failar som vanligt.. :/

Mådde sämst innan ikväll så gick ut och gick i 2 timmar.. Kollade på en film först, och kände hur ångesten kröp i hela kroppen på mig.. Trodde jag skulle kunna hålla det inne om jag bara "höll ut", eller att det skulle gå över.. Men såfort filmen var slut och jag inte längre hade nåt annat att koncentrera mig på så kom det.. Borde väl veta vid det här laget att det inte går att svälja ångest.

Usch, jag bara hatar det.. Jag blir helt svettig och varm. (Jag som alltid brukar klaga på att jag fryser.. Fast är ju inte direkt den "mysiga" värmen man känner kanske..) Hjärtat bara bankar så man tror det ska hoppa ut.. (inte heller den mysiga sorten.. mer panikkänsla) Får mer eller mindre hyperventilera som en idiot, och svälja hela tiden, ungefär som när man känner att man måste spy.. Allt för att jag egentligen bara vill skrika rakt ut och gråta :/ Känner mig sjukt instängd också, får nästan lite klastrofobi, kan knappt ha filt eller nåt på mig för då känns det som jag sitter fast eller nåt :/ Och så tankar, tankar, tankar.. Som far runt, runt, runt.. Som om inte de fysiska delarna var nog.

Men nu känns det lite bättre. Att ventilera tankarna, frisk luft och lite tårar hjälper alltid.. En stund. Eller egentligen känner jag mig bara likgiltig, vet inte om jag föredrar det egentligen.. :/ Jag har funderat på en sak. Om det skulle vara möjligt att ta bort alla känslor, skulle man göra det då? Och då menar jag antingen eller.. Så det är inte bara de dåliga som försvinner, utan alla de bra också.. Just nu känner jag att det skulle vara nice, eftersom det mesta känns rätt dåligt. :/ Men så finns ju också hoppet där inne i själen på mig som hoppas att allt ska bli bra snart och jag kommer få vara glad och lycklig istället för att känna såhär. Sen finns det ju andra känslor med som jag egentligen inte heller vill vara utan.. Som jag inte ens hade valt bort om jag kunnat. Och det är väl de känslorna man lever för antar jag. Eller jag vet inte.. Jag vet ingenting..

 

Nehe, nörda lite kanske.. Sova kan jag nog glömma :/ Mmm, nu kom denna låten på. Precis vad jag behövde (inte). Mycket fin i vilket fall.

 

Vi hörs. Nångång. Echo echo, in my head.

 

 

Was it love, or just something that reminded me of
Something that felt a lot like, but wasn't, love
Just friends, friends then, until the end
You know I still pretend, just friends.

Take a step and come out of the shade
I can tell you're no longer afraid
I'm helpless without your warming smile
Take a step and come out in the sun
I can tell it's already begun
I'm helpless without your warming smile

Was it love, I think it was but I'm far from sure
I'd never felt that way before, was it love?
Just friends, am I a fool to be asking for,
a fool to wish that we could be more than friends

Take a step and come out of the shade
I can tell you're no longer afraid
I'm helpless without your warming smile
Take a step and come out here in the sun
I can tell it's already begun
I'm helpless without you,
Helpless without you,
Helpless without your warming smile
Your warming smile

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0