Inatt hade jag en väldigt konstig dröm. Eller den var inte så konstig egentligen.. Väldigt sammanhängande och "verklig". Jag får ibland också en speciell känsla när jag vaknar på morgonen av vissa drömmar.. Alltid när jag drömt väldigt starka drömmar. Som idag.

Jag drömde att jag sprang i en vit klänning över en äng med en väldigt kär tjejvän. Jag var väldigt lycklig och vi sprang hand i hand. Efter oss sprang också massa andra människor och allt var ungefär som i en film.. Det gick liksom lite i slow motion. Solen sken, det var sommar och allas ansikten var glada över något som skulle hända. Vi kom fram till en stor villa.. Mina föräldrar var där och mina syskon och alla var så glada för min skull..

Jag förstod tillslut varför.. Jag skulle gifta mig. Den vita klänningen var en brudklänning och den såg exakt ut som jag tror att jag skulle vilja att den skulle se ut om jag nångång ska gifta mig på riktigt. (Jag är ingen person som har funderat ut sitt bröllop in i mintra detalj ända sen jag var liten, så jag vet inte så noga.. men den var fin iaf) Jag hade egentligen ingen aning om i drömmen vem det var som jag skulle gifta mig med, men jag tog lite för givet vem det var. Jag ställde mig uppe på trappan på det stora huset som var täckt av blommor i gult och grönt, med vita sidenband. Det var en präst där som log mot mig.. Alla satt nedanför på stolar uppställda i prydliga rader. Jag var jätteglad för äntligen skulle jag få den jag ville ha på riktigt. (Ja, i drömmen alltså.. i verkligheten tycker jag man kan ha nån på "riktigt" utan att behöva vara gifta :P) Sen såg jag honom komma gå i gången mellan alla vita stolar där människorna satt.. Solen lyste precis bakom hans huvud så jag kunde inte se hans ansikte så bra.. Men jag visste i mitt hjärta vem det var! Han kom upp och ställde sig bredvid mig.. Och jag såg hur han såg ut.. Men?! Vem är det? Det är ju inte han! Jag fick helt plötsligt sjukt med ångest.. Jag kollade mot min mamma som log och nickade lite lätt. Men detta var ju inte honom som jag älskade? Vad gjorde jag här? Jag tittade runt omkring mig, en aning panikartat. Helt plötsligt kom en ganska gammal man nerstaplandes för trappan.. Han var jättefull och spydde bara nån meter ifrån oss. Det blev en väldig uppståendelse då 3 andra killar skulle bära ner gubben från trappan och jag hörde hur någon sa "Ja, de har inte snålat på spriten iallafall"..

Helt plötsligt började det knalla från himeln och tusentals fyrverkerier i olika färger lyste upp kvällshimeln. Människorna började tappa fokusen lite på vad det egentligen var som hände.. Det började blåsa och så småningom började det även hagla.. Jag tittade omkring mig i det halvdunkla mörkret. Och då såg jag honom, han som jag från började trodde skulle möta mig vid altaret. Han satt på en stol tillsammans med 4 andra lite högre upp på trappan. De såg lite ut som "hedersplatser" eller nåt. Jag kollade på honom med desperation i blicken, men han kollade bara ner i marken när han såg det. Han rullade tummarna och såg en aning nervös och ångerfull ut. Varför sa han inget? Det var ju inte såhär det skulle bli! Det blåste upp till storm och alla gäster började väl förstå att det inte skulle bli något bröllop.. Allt som kunde gå fel hade gjort det hittils..

Tillslut kände jag mig rätt säker på att jag skulle "slippa" gifta mig med den där hemska människan.. Hedersgästerna hade med avlägsnat sig från platsen.. Det blåste nåt frutansvärt nu och haglen gjorde ont i mitt ansikte.. Klänningen hade rispats sönder och mitt smink rann och jag kände mig förskräckligt ful.. Jag grät litegrann för jag förstod inte hur det hade blivit såhär.. Jag gick uppför trappan, som helt plötsligt verkade oändligt lång. Jag kom upp till en uteplats som låg belägen nästan ovanpå huset. Och där satt han på en stol.. han med stort h.. Han satt lutad framåt med armbågarna på knäna, och ansiktet i sina händer.. Jag frågade vad som hade hänt, hur det någonsin gick såhär långt.. Jag kommer ihåg precis vad han svarade i detalj, men det tänker jag inte skriva här. Han avslutade iallafall med att "Jag är ledsen, jag vågade inte säga något.. Jag borde tänka mer på vad det är jag själv vill ha istället för att alltid tänka på andra i förstahand.. Och jag vill ha dig.. Du är jättevacker". Sen vaknade jag.. (Fail, varför ska man alltid vakna när det börjar bli intressant...)

En riktigt konstig dröm. Speciellt med tanke på att alla inblandade finns på riktigt och det var massa människor med i drömmen som jag känner.. Jag vet till och med vem den fulla gubben var, hehe. Den var även väldigt sammanhängande vilket mina drömmar inte brukar vara alls.. Jag har aldrig drömt att jag gift mig förut så var ju såklart rätt nyfiken på vad det betydde. Det är tydligen ett bra tecken att drömma det, överlag så har det något att göra med en "lycklig kärlekshistoria".. Sen är ju frågan om man verkligen kan sätta lycklig och kärlekshistoria i samma mening.. Jag vet inte :P Tyckte bara drömmen var intressant, och ville komma ihåg den :)

Vad har hänt de senaste dagarna då? Inte så mycket om jag ska vara helt ärlig.. Var ute en sväng i fredags, men alla bangade så jag var ensam till sist. Häromdagen såg jag också ankor och en gris! Det var väldigt trevligt.. Speciellt grisen ;) Annars vet jag inte.. Upp och ner som vanligt. Ena sekunden är det bra, andra sekunden mindre bra.. Är bara lite rädd/nervös antar jag.. För det som fortfarande ligger i framtidens händer.. Och för de saker som ännu inte ens framtiden vet något om. De saker som inte har något svar ännu. Men jag antar att time will tell :)