Litet skolarbete jag skrev i naturkunskapen, läs och begrunda. Kan finnas lite fel, eftersom jag inte läst igenom det så supernoga än själv :)
Det regnar som fan ute förresten! Helt galet.. :o

Ett vanligt missförstånd är att växthuseffekten är något väldigt farligt som utvecklats på senare tid. Så är dock inte fallet – Växthuseffekten är nödvändig för att jorden ska vara beboelig och om den inte funnits skulle det vara mycket kallare på vår jord, ungefär 18 minusgrader. Solen sänder strålning mot vår jord i form av bl.a. energirik strålning. Denna strålning används i växternas fotosyntes och görs så småningom om till bl.a. rörelseenergi och värme. Det är bl.a. denna värme som värmer vår jord. Anledningen till varför värmen lyckas hållas kvar på jordytan och inte stråla ut i rymden igen är på p.g.a. de s.k. växthusgaserna. Växthusgaserna släpper igenom solens strålning men gör samtidigt att tillräckligt mycket värme stannar kvar på jordytan för att det ska vara en bekväm och effektiv temperatur. Anledningen till att det inte ständigt blir varmare är för att växthusgaserna släpper iväg precis så mycket energi som vi tar emot från solen (per tidsenhet). Detta är en skör balans och den har börjat rubbats speciellt mycket de senaste århundradena. Av olika anledningar ökar växthusgaserna och jorden håller kvar mer energi än vad den tar emot, vilket resulterar i en global uppvärmning.
De vanligaste växthusgaserna är vanlig vattenånga, koldioxid, freoner och metangas. När temperaturen ökar medför detta dessutom att en större del av jordens vatten befinner sig i atmosfären. Man kan också fråga sig varför denna temperaturökning har visat sig så drastisk de senaste 100 åren. Det finns olika teorier om detta, men den största anledningen är att sedan industrialismen i världen började på 70-talet har vi börjat använda oss fossila bränslen, d.v.s. olja och kol som varit utanför jordens kretslopp en lång tid. När dessa bränslen förbränns bildas koldioxid – Alldeles för mycket för att jordens växter ska kunna binda det genom sin fotosyntes. I takt med att koldioxidhalten ökar i luften, ökar växthuseffekten. I och med att denna ökar, värms jorden på och det blir mer vattenånga i atmosfären, vilket ytterligare spär på växthuseffekten. Det blir tillslut en ond spiral som ”föder sig själv”. När man började elda med fossila bränslen visste man inte vilka konsekvenser det skulle få, och det är dessa konsekvenser vi har fått se nu de senaste 100 åren. En del forskare har publicerat artiklar som menar att inget av denna globala uppvärmning är vårt fel, utan att det är solen som börjat skicka mer energi till jorden och att vi haft fler vulkanutbrott senaste decenniet som bidragit till växthuseffekten. Frågan är hur länge människan ska blunda för problemen som finns mitt framför ögonen på oss. Det har gått så långt att det är upp till oss människor att ändra på vårt energimissbruk och våra utsläpp, annars kommer det att resultera i att världen blir en hemsk och ogästvänlig plats.
Ca 25 kilometer ovanför våra huvuden finns något väldigt viktigt för vår överlevnad, nämligen ozonskiktet. Solen strålar en mängd olika sorters strålning mot jorden, varav en del är väldigt farliga för oss på så vis att de kan sönderdela celler och ge upphov till bl.a. cancer. Ozonskiktet skyddar allt levande på jorden från dessa farliga UV-B-strålar och låter de inte nå ner i biosfären. Ozonskiktet består av ozonmolekyler, vilka lätt kan brytas ner när halten av klor ökar i luften. Naturligt ska det inte finnas så mycket obunden klor i luften, men vi människor har hjälpt till att öka klorkoncentrationen i luften via utsläpp av freoner (CFC). Innan man visste vad användandet av freoner förde med sig var dessa mycket smidiga och populära som kylning i t.ex. sprayflaskor och kylskåp. Numera ska användningen av freoner vara helt borta.
När freongaser frigörs i luften är de inte farliga i sig, förrän de kommer ganska högt upp ovanför jordytan där de kan träffas av UV-B strålar. När detta händer frigörs en kloratom som är mycket reaktiv. Dessa reagerar med ozonmolekylerna som förstörs och bildar andra molekyler istället. Att ozonlagret blivit så skadat att det bildats ett hål har nog inte undkommit någon. Detta hål befinner sig över sydpolen och är som värst på vintern. Under sommarhalvåret förs massa bundet klor till sydpolen via naturliga vindar. På vintern står luften förhållandevis still samtidigt som det blir fruktansvärt kallt under vinterhalvåret. Detta påskyndar nedbrytningen av ozon. Dock så återbildas det också det ständigt ozon genom att syre träffas av UV-strålar, vilket ger ozonskitet en ”helande” egenskap. Detta sker till största delen vid ekvatorn och ozonet förflyttas sedan till polerna, där det behövs som mest.
I och med att det ständigt förnyas ozon och vi människor mer eller mindre slutat att släppa ut freoner, så har man faktiskt sett att ozonhålet blivit mindre de senaste åren. Detta är självklart mycket bra, och kanske är detta en viktig lärdom för oss människor. Naturen har en fantastisk förmåga att kunna läka sig själv, och om vi människor bara lever på ett sunt sätt så går det mesta att laga. Att ozonhålet minskat är självklart bra för oss rent fysiskt, men kanske också på ett psykiskt plan? Vi kanske inser att även om man gjort felsteg i historien så är inga fel för stora att göra någonting åt. Man kan bara hoppas att vi alla får oss en tankeställare som ger oss mer energi och goda förhoppningar om att kunna göra något åt vår negativa inverkan på växthuseffekten och den globala uppvärmningen också.