Jaha.

Vad pysslar jag med då? Sitter och glor mest.. Såg en film nyss. "Knowing" hette den. En domedagsfilm precis enligt min smak. Kolla hela så fattar ni nog varför. Den var riktigt bra.

Dagen har jag spenderat i soffan framför dator/tv.. Haft ont i magen hela dagen och knappt kunnat röra mig.. :/ Ville gå ut och gå innan för det var så fint väder men hade ingen som ville följa med, så det blev inget.. Ja, okej. Hade väl ingen som jag ville gå med som jag kunde fråga överhuvudtaget om sanningen ska fram.. -_-

Igår var aktivdag på kåren. Was nice. Tråkigt bara att jag var helt galet trött.. Var på fest igår kväll med, men var hemma tidigt. Spelade twister, vilket var jättekul :)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag.. Har bara väldigt tråkigt och inget att göra. ska nog försöka sova alldeles strax.. Nu är det måndag och allt är "back to normal" igen.. Skulle kunna tänka mig att back to normal innebär något trevligt och rogivande för de flesta. Men inte för mig.. Iallafall inte nu :/ Det känns.. Tomt.. :/ Wtb tidsmaskin. Finns många ögonblick man hade kunnat åka till, men jag vet nog precis vart jag hade åkt..

Men man kan inte få allt här i livet har jag hört. Inte ens en tidsmaskin. (:P) Å andra sida vill jag inte ha allt heller. Långt ifrån. Men det är väl så.. Att saker man verkligen vill ha, får man oftast vänta på.. Och det är ju det enda man egentligen har här i livet.. En massa tid. Så det gäller att inte ge upp.. Och det tänker jag inte göra heller. För jag känner att det jag vill ha, är värt all väntan trots allt :)

Jaja.. Ska försöka sova nu iaf.. Imorn är en ny dag. Godnatt..

Alltså jag blir snart helt galen och hoppar ut från fönstret på 4de våningen eller nåt..

Varför kan jag inte sova?? Har varit rätt svårt senaste veckorna för att jag mått dåligt och bara haft massa jobbigt i huvudet.. Men idag har jag mått bra hela dagen, och inte ens när jag gick och la mig mådde jag dåligt.. Iallafall inte ens jämförbart med hur det varit nu varenda natt ett tag. Dessutom gick jag upp tidigt idag(igår) för att jag skulle kunna somna bra på kvällen sen.. Åhhhh, blir så trött! :(

Ska upp klockan 9, alltså om 3 jävla timmar och dra ner till kåren för att städa hela dagen. Jag såg till och med fram emot det lite, men nu kommer jag ju vara zombiemode och säkert tjura sönder för att jag inte har sovit ordentligt och bara tycka allt är tråkigt.. :(

Åhh, jag vill inte! Hår i munnen, hår som kliar mig i ögonen, hår som kittlar på näsan.. Jag ska fan raka huvudet! Täcket är obekvämt och kudden sticks. Jag är dessutom helt jävla ASTRÖTT! Vafan är felet nu liksom? Jag trodde verkligen jag skulle sova bra inatt med tanke på allt, men såklart så får man inte ens det.. Inte sovit bra på jag vet inte hur länge.. :/

La mig vid 1, och bara legat och vridit på mig sen dess.. Palla, jag har verkligen inte ork eller energi att lägga på morgondagen när det blir såhär.. Och jag måste ändå. Och den lilla energi jag kanske har nu lägger jag på att vara förbannad för att jag inte kan somna. Mitt enda hopp nu är att man blir trött av att vara förbannad.. Typ. (fail) Skitkropp och skithjärna.. Gör fan aldrig som jag säger!

Åhh, allt kan bara ... Dra dit pepparn växer :( Och nu är det snart helt ljust ute med.. GAAAH!! Jag håller säkert på att bli sjuk, då brukar det bli såhär.. Det hade ju varit episkt värre om jag blivit det. För det har jag verkligen tid/lust med. Men går man hem från kåren utan jacka så får man skylla sig själv antar jag. DUM DUM DUM..

JAG VILL SOVA! :'(...

Nej.. Fuck it. På riktigt. Jag går och lagar mat istället. I protest.

Halloj alla (5) trogna läsare!

Idag har jag mycket funderingar! Så be prepared på att bli [EPIC WALL OF TEXT CRITS READER FOR 17K DAMAGE]-ad.

Har suttit och kollat på skärmen i 15 minuter nu och bara stirrat och överanalyserat. Det är jag bra på. Inget jag vill vara bra på dock, för jag HATAR när jag överanalyserar saker.. Jag gör alltid det, och det är så meningslöst för man kommer ju aldrig fram till nåt ändå! Sen när jag är osäker på saker får jag det oftast till att det är nåt dåligt, vilket det inte alltid är såklart. Så onödigt, men that's me :)

Igår var en rolig dag! Hade möte hos Molina <3 klockan 4. Jag kom kvart över och var först - skitbra! :D Jag fick ett jättefint halsband av Molina i födelsedagspresent! Blev jätteglad :D Nollningsplaneringen blev inte sågad, det var skönt. Sen sydde vi klaffar! Fyfan vilket jäkla helvete.. Fast vi hade ju iallafall luft denna gången.. eh. Nu sitter de fint på ovven, är sjukt nöjd med mina :) Sen började förfesten.. Eller ja, alla fuskade lite för vi kom fram till att det skulle vara roligare att sy med lite alkohol i kroppen, vilket såklart stämde bra ;)

Tänkte ju inte gå till kåren från början, men blev ju rätt fort övertalad såklart. Så det blev lite tequila och jägermeister.. Fyfan va jäger är vidrigt.. Fattar inte hur man kan tycka det är gott. Fast kan ju ha att göra med "incidenten" hos Emilie A som gör att jag inte tycker om det nåt vidare. Det var iallafall en väldigt rolig och mysig förfest.. Satt på balkongen och snackade flera timmar. Så skönt att vädret börjar ordna upp sig! Färgade även Rickard Gs hår haha, det var en upplevelse. Vi hade ett safeword för säkerhets skull såklart. Efter det så drog alla iväg till kåren och jag kom inte ihåg hur vi hamnade efter alla andra, men jag och Emelie E och William drog till Nisse en stund istället för att gå till kåren direkt. Jäkla massa folk där fast var inte där så länge, var galet varmt där inne. Gick till kåren med Jake och Emil istället och fick för mig att ramla ner för en slänt med Emil utanför Nisses, så låg där och rullade omkring i löven en stund. (fast alla vet ju att det var Emil som knuffade mig) Tappade dock halva ovven där.. :( Hittat lite grejer, men inte allt.. Var ju inget värdefullt kanske, men blev av med en speciell garderobsbricka som jag gärna hade haft kvar :/

Kåren var också nice, pratade med massa folk som jag inte träffat på länge och var på gott humör hela kvällen. Synd att inte dansgolvet var öppet bara, var så sugen på att hoppa runt lite! Gick hem lite efter 1 utan jacka och väska. Smart. Irreterar mig på grejerna jag tappade.. Jag märkte ju att jag tappade massa saker och jag VET att jag tog upp lite saker (som nu är borta) så kanske att jag la det i väskan.. Hm. Ja, lär väl märka när jag orkar hämta väskan :)

Idag har jag funderat över fenomenet glassbilen. Det finns helt seriöst en BIL som kör runt GLASS till folk.. Är det verkligen så stor efterfrågan på glass? Helt galet egentligen! Eller inte så galet kanske, men helt klart fascinerande. Varför finns det ingen bil med godis och snacks? Snacksbilen. Det hade ju jag gillat. Gräsbilen kanske? (mindre legalt kanske, but still..) Juicebilen. Panpizzabilen. Möjligheterna är många! Man kanske skulle ta och starta eget.. :) Billysbilen hade ju varit min grej. Köra runt på galgamarken på torsdagskvällarna.. Hade lätt gått plus på det. Sen kåren efter det för att supa upp intäkterna. Jag får så awesome idéer. Så kan jag ha en cool billyskeps på mig också! AWESOME!

Jag vet inte, men idag känns som en bra dag. Känt det hela dagen och fattar verkligen inte varför. Men dagen är ju å andra sidan inte slut än, så lär ju komma nåt skit sen så den failar. Det hade ju varit typiskt, nu när jag för en gångs skull faktiskt mår okej. Fast det kan ju ha att göra med att jag har gjort saker hela dagen och inte haft tid att känna efter. Och nej, jag är inte pessimist! Jag är realist! :D Jag kan inte hjälpa att världen suger. Typ.

Jag har förövrigt ett nystartat projekt som jag måste berätta om! Eller jag har inte startat det ännu, men planen är att göra det snart iallafall. (hehe) De som känner mig väl vet ju säkert hur ovig jag är. Jag skyller på att jag spelat fotboll 17 år av mitt liv och aldrig strechat en enda gång. Jag kan inte sitta med rak rygg på marken med utsträckta ben och når bara till knäna när jag böjer mig framåt och ska ta tag i fötterna. Fail. Jag har också haft problem med ryggen då jag tränade fäktning på elitnivå vilket sedan visade sig bero på ovighet och att musklerna i benen hade börjat dra i ryggmuskulaturen. Mysigt värre. Och dessutom är det sjukt osexigt med oviga tjejer, och sexig vill man ju vara .. eh. Ja.. Så planen är att jag ska bli vig! Och eftersom jag nu börjat motionera och går promenader/joggar nästan varje kväll så ska jag alltså börja strecha efteråt och förhoppningsvis bli vigare. Kanske någongång i framtiden att jag kommer kunna nå mina tår? :P Dessutom är ju planen i sommar att jag ska lära mig flick flack (som fortsatt karriär som gymnast.. ish), och jag tror jag kommer behöva vara lite vigare då.

Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Vill hitta på nåt.. Hm. Och preciiiis när jag skrev det så kom ett ypperligt erbjudande! Trevligt värre.. :) Denna dagen är nästan FÖR bra.. Betyder det att något väldigt FAIL kommer förstöra den sen? Eller vad pratar jag om.. Finns ju inget som heter balans i mitt liv. Allt är bara skit, så det är väl lika bra att det återgår till det så fort som möjligt, så man inte hinner vänja sig vid att må okej. Och ja, det var ett ganska ironiskt uttalande, men ändå inte. Känner mig väldigt skämtig idag, och jag tycker speciellt om att skämta och överdriva mitt eget elände, för er som inte märkt det. :P Jag tycker om att vara ironisk också! Ironi kan ju vara det bästa påfundet ever. Men vad ska man göra? Om man inte kan göra nåt åt alla problem, så kan man lika gärna skämta om dom! :) Jag kommer nog skämta på mig egen dödsbädd om jag känner mig själv rätt.. :D

Ja, jävlar va mycket text det blev. Nu får jag sluta. Jag hade någon annan världslig fundering som jag glömde bort, men det kanske var lika bra. Sitter och sjunger på denhär låten atm: Maria Mena – You're The Only One :) Mysig! Men nu ska jag spela gitarr. Jag och Jesper ska starta ett band. Nån som är på? :)

Åh, nej! Nu kom jag på min andra "världsliga" "fundering"! Men kan vara kortfattad. (eller....?)

Kolla denna sidan: http://musungar.blogspot.com/ I WANTZ.

Nehe, nu får jag fan lägga ner. Kommer ju tappa läsare på sånnahär sjukt meningslösa inlägg. ;) Hoppas alla kommer få en trevlig kväll! :)

Hej BloggN.

Dagen har varit okej I guess.. Har haft massa att göra hela dagen så mått relativt bra :)

Har äntligen köpt min klocka som jag fick i födelsedagspresent! (Inte kunnat bestämma mig för vilken färg förrän nu)

Har även planerat nollning i ett antal timmar.. Typ 7. Fast hade kanske tagit 2 timmar eller nåt om jag inte kollat på tv samtidigt, hehe. Suttit och skrivit in alla mina kladdanteckningar i ett fint word-dokument, och bläddrat i nollepärmen. Det blev fan rätt mycket text ändå tillslut.. Såg inte så mycket ut på mitt kladdpapper. Så nu är grovplaneringen färdig iallafall. Nu ska jag bara få massa feedback och så från de andra så man kan börja spika grejer.. Hoppas de andra tycker det ser okej ut iallafall, så man inte blir helt sågad. Kommer bli sjukt roligt, om allt går ungefär enligt planerna.

Jag har fått en ny "hobby" idag med! Har suttit och kollat ut genom fönstret med en av försvarets kikare! Den är rätt bra.. Man ser ända in till centrum :) Satt nån timme och bara kollade på folk som gick på gatan längs med vattnet typ 3 km bort :) Vilken stalker jag är! Men så går det när man inte har nåt bättre att göra om dagarna antar jag.. :P :/

Sitter och kollar tv nu.. Fast ska nog försöka sova.. Är ganska trött, så borde nog kunna somna rätt fort innan tankarna börjar banka i huvet så man blir pigg igen. Imorn är jag ledig från skolan, men ska på möte på eftermiddagen och på kvällen vet jag inte. Pallar inte gå till kåren.. Vill ju egentligen.. :/ :( Men nä, usch.. Vill inte. :/ Lär faila.. Gaah.. Så sitter nog hemma istället.

Fyfan vilket skit det går på tv vid denhär tiden på dygnet.. Helt sjukt. Nehe, nu ska jag lägga mig och bli sussad till sömns av det underbara fågelkvittret som börjat ljuda utanför fönstret.

Jag läste någonstans förresten att "The most beautiful thing about life, is life itself".. Vet inte vad jag tycker om det. Jag tror inte jag förstår det riktigt. Det vackraste i mitt liv för tillfället är iallafall inte själva livet. Eller ja.. Indirekt kanske.. Det är ju de vackra sakerna man vill leva för, och det är de sakerna som definierar just.. livet. Så det kanske är så.. Hm, tål att funderas på.

Godnatt.

Projekt sova failar som vanligt.. :/

Mådde sämst innan ikväll så gick ut och gick i 2 timmar.. Kollade på en film först, och kände hur ångesten kröp i hela kroppen på mig.. Trodde jag skulle kunna hålla det inne om jag bara "höll ut", eller att det skulle gå över.. Men såfort filmen var slut och jag inte längre hade nåt annat att koncentrera mig på så kom det.. Borde väl veta vid det här laget att det inte går att svälja ångest.

Usch, jag bara hatar det.. Jag blir helt svettig och varm. (Jag som alltid brukar klaga på att jag fryser.. Fast är ju inte direkt den "mysiga" värmen man känner kanske..) Hjärtat bara bankar så man tror det ska hoppa ut.. (inte heller den mysiga sorten.. mer panikkänsla) Får mer eller mindre hyperventilera som en idiot, och svälja hela tiden, ungefär som när man känner att man måste spy.. Allt för att jag egentligen bara vill skrika rakt ut och gråta :/ Känner mig sjukt instängd också, får nästan lite klastrofobi, kan knappt ha filt eller nåt på mig för då känns det som jag sitter fast eller nåt :/ Och så tankar, tankar, tankar.. Som far runt, runt, runt.. Som om inte de fysiska delarna var nog.

Men nu känns det lite bättre. Att ventilera tankarna, frisk luft och lite tårar hjälper alltid.. En stund. Eller egentligen känner jag mig bara likgiltig, vet inte om jag föredrar det egentligen.. :/ Jag har funderat på en sak. Om det skulle vara möjligt att ta bort alla känslor, skulle man göra det då? Och då menar jag antingen eller.. Så det är inte bara de dåliga som försvinner, utan alla de bra också.. Just nu känner jag att det skulle vara nice, eftersom det mesta känns rätt dåligt. :/ Men så finns ju också hoppet där inne i själen på mig som hoppas att allt ska bli bra snart och jag kommer få vara glad och lycklig istället för att känna såhär. Sen finns det ju andra känslor med som jag egentligen inte heller vill vara utan.. Som jag inte ens hade valt bort om jag kunnat. Och det är väl de känslorna man lever för antar jag. Eller jag vet inte.. Jag vet ingenting..

Nehe, nörda lite kanske.. Sova kan jag nog glömma :/ Mmm, nu kom denna låten på. Precis vad jag behövde (inte). Mycket fin i vilket fall.

Vi hörs. Nångång. Echo echo, in my head.

Was it love, or just something that reminded me of
Something that felt a lot like, but wasn't, love
Just friends, friends then, until the end
You know I still pretend, just friends.

Take a step and come out of the shade
I can tell you're no longer afraid
I'm helpless without your warming smile
Take a step and come out in the sun
I can tell it's already begun
I'm helpless without your warming smile

Was it love, I think it was but I'm far from sure
I'd never felt that way before, was it love?
Just friends, am I a fool to be asking for,
a fool to wish that we could be more than friends

Take a step and come out of the shade
I can tell you're no longer afraid
I'm helpless without your warming smile
Take a step and come out here in the sun
I can tell it's already begun
I'm helpless without you,
Helpless without you,
Helpless without your warming smile
Your warming smile

Inatt hade jag en väldigt konstig dröm. Eller den var inte så konstig egentligen.. Väldigt sammanhängande och "verklig". Jag får ibland också en speciell känsla när jag vaknar på morgonen av vissa drömmar.. Alltid när jag drömt väldigt starka drömmar. Som idag.

Jag drömde att jag sprang i en vit klänning över en äng med en väldigt kär tjejvän. Jag var väldigt lycklig och vi sprang hand i hand. Efter oss sprang också massa andra människor och allt var ungefär som i en film.. Det gick liksom lite i slow motion. Solen sken, det var sommar och allas ansikten var glada över något som skulle hända. Vi kom fram till en stor villa.. Mina föräldrar var där och mina syskon och alla var så glada för min skull..

Jag förstod tillslut varför.. Jag skulle gifta mig. Den vita klänningen var en brudklänning och den såg exakt ut som jag tror att jag skulle vilja att den skulle se ut om jag nångång ska gifta mig på riktigt. (Jag är ingen person som har funderat ut sitt bröllop in i mintra detalj ända sen jag var liten, så jag vet inte så noga.. men den var fin iaf) Jag hade egentligen ingen aning om i drömmen vem det var som jag skulle gifta mig med, men jag tog lite för givet vem det var. Jag ställde mig uppe på trappan på det stora huset som var täckt av blommor i gult och grönt, med vita sidenband. Det var en präst där som log mot mig.. Alla satt nedanför på stolar uppställda i prydliga rader. Jag var jätteglad för äntligen skulle jag få den jag ville ha på riktigt. (Ja, i drömmen alltså.. i verkligheten tycker jag man kan ha nån på "riktigt" utan att behöva vara gifta :P) Sen såg jag honom komma gå i gången mellan alla vita stolar där människorna satt.. Solen lyste precis bakom hans huvud så jag kunde inte se hans ansikte så bra.. Men jag visste i mitt hjärta vem det var! Han kom upp och ställde sig bredvid mig.. Och jag såg hur han såg ut.. Men?! Vem är det? Det är ju inte han! Jag fick helt plötsligt sjukt med ångest.. Jag kollade mot min mamma som log och nickade lite lätt. Men detta var ju inte honom som jag älskade? Vad gjorde jag här? Jag tittade runt omkring mig, en aning panikartat. Helt plötsligt kom en ganska gammal man nerstaplandes för trappan.. Han var jättefull och spydde bara nån meter ifrån oss. Det blev en väldig uppståendelse då 3 andra killar skulle bära ner gubben från trappan och jag hörde hur någon sa "Ja, de har inte snålat på spriten iallafall"..

Helt plötsligt började det knalla från himeln och tusentals fyrverkerier i olika färger lyste upp kvällshimeln. Människorna började tappa fokusen lite på vad det egentligen var som hände.. Det började blåsa och så småningom började det även hagla.. Jag tittade omkring mig i det halvdunkla mörkret. Och då såg jag honom, han som jag från började trodde skulle möta mig vid altaret. Han satt på en stol tillsammans med 4 andra lite högre upp på trappan. De såg lite ut som "hedersplatser" eller nåt. Jag kollade på honom med desperation i blicken, men han kollade bara ner i marken när han såg det. Han rullade tummarna och såg en aning nervös och ångerfull ut. Varför sa han inget? Det var ju inte såhär det skulle bli! Det blåste upp till storm och alla gäster började väl förstå att det inte skulle bli något bröllop.. Allt som kunde gå fel hade gjort det hittils..

Tillslut kände jag mig rätt säker på att jag skulle "slippa" gifta mig med den där hemska människan.. Hedersgästerna hade med avlägsnat sig från platsen.. Det blåste nåt frutansvärt nu och haglen gjorde ont i mitt ansikte.. Klänningen hade rispats sönder och mitt smink rann och jag kände mig förskräckligt ful.. Jag grät litegrann för jag förstod inte hur det hade blivit såhär.. Jag gick uppför trappan, som helt plötsligt verkade oändligt lång. Jag kom upp till en uteplats som låg belägen nästan ovanpå huset. Och där satt han på en stol.. han med stort h.. Han satt lutad framåt med armbågarna på knäna, och ansiktet i sina händer.. Jag frågade vad som hade hänt, hur det någonsin gick såhär långt.. Jag kommer ihåg precis vad han svarade i detalj, men det tänker jag inte skriva här. Han avslutade iallafall med att "Jag är ledsen, jag vågade inte säga något.. Jag borde tänka mer på vad det är jag själv vill ha istället för att alltid tänka på andra i förstahand.. Och jag vill ha dig.. Du är jättevacker". Sen vaknade jag.. (Fail, varför ska man alltid vakna när det börjar bli intressant...)

En riktigt konstig dröm. Speciellt med tanke på att alla inblandade finns på riktigt och det var massa människor med i drömmen som jag känner.. Jag vet till och med vem den fulla gubben var, hehe. Den var även väldigt sammanhängande vilket mina drömmar inte brukar vara alls.. Jag har aldrig drömt att jag gift mig förut så var ju såklart rätt nyfiken på vad det betydde. Det är tydligen ett bra tecken att drömma det, överlag så har det något att göra med en "lycklig kärlekshistoria".. Sen är ju frågan om man verkligen kan sätta lycklig och kärlekshistoria i samma mening.. Jag vet inte :P Tyckte bara drömmen var intressant, och ville komma ihåg den :)

Vad har hänt de senaste dagarna då? Inte så mycket om jag ska vara helt ärlig.. Var ute en sväng i fredags, men alla bangade så jag var ensam till sist. Häromdagen såg jag också ankor och en gris! Det var väldigt trevligt.. Speciellt grisen ;) Annars vet jag inte.. Upp och ner som vanligt. Ena sekunden är det bra, andra sekunden mindre bra.. Är bara lite rädd/nervös antar jag.. För det som fortfarande ligger i framtidens händer.. Och för de saker som ännu inte ens framtiden vet något om. De saker som inte har något svar ännu. Men jag antar att time will tell :)

Finns det något härligare än att gå en lång nattpromenad i regnet tidigt i April. Fåglarnas kvitter som lockar på morgonsolens första strålar hörs avlägset bortom regnets för tillfället öföränderliga sorlande på kolsvart asfalt. Varje vattendroppe som sakta letar sin väg ner för mitt ansikte känns som en iskall men behaglig smekning och jag ryser ända in på skinnet under min tjocka, gröna vinterjacka. Det är något magiskt i luften inatt. Det känns som om varje vattendroppe sakta men säkert hjälper till att tvätta bort alla mina tvivel och rädslor som svärtar ner min insida. Jag blundar och blottar mitt ansikte mot himlen i hopp om att fånga fler magiska vattendroppar. Jag andas sakta in. Den kalla luften fyller mina lungor och när jag andas ut igen är jag för ett ögonblick fri. Fri från alla band som binder mig, fri från alla måsten som ständigt gnager i själen och fri från alla de stenar som alltid outtröttligt tycks tynga ner mitt hjärta. För en sekund finns där bara du kvar.

En tung vattendroppe letar sig envist ner för min kind och når mitt leendes krökta veck. Det smakar salt och förtrollningen bryts genast. Nu hörs inga kvitter längre, och solen tycks kännas längre bort än tidigare. Jag börjar gå hemåt, samtidigt som jag förtvivlat försöker måla upp bilden av dig i mitt huvud på samma sätt igen utan allt som ständigt distraherar, men förgäves. Allt jag ser på himlen är mörker och allt jag hör är regn, regn, regn.. Jag ryser igen, men denna gången på ett ytterst obehagligt sätt. Jag fryser - både på utsidan och insidan..

Vårens magi är liksom din - överväldigande och oberäknerlig, men åh, så underbar.

Men sen å andra sidan kanske det bara är jag som är knäpp som ser tjusning i sånt här.. Vad vet jag. Det kanske bara är jag som älskar att skriva och som tycker om att fnissa lite i smyg åt alla som jag vet kommer överanalysera det här? Det kanske helt enkelt bara var en helt vanlig regnig natt och en helt vanlig promenad. Det är möjligt.. Men kom aldrig någonsin och säg till mig att det inte finns magi, för det vet jag att det gör. Jag har känt det.

:)

Inatt satt jag uppe och nördade till klockan 3 för att jag mådde skitkass och absolut inte kunde samla tankarna och somna.. Somnade klockan 6 tillslut. Sov skitdåligt, drömde massa failgrejer och vaknade astrött klockan 9 då jag gick till skolan. Har haft föreläsningar hela dagen, samt flummen-möte och Sexistenz-möte.

Visst, det är bra att ha saker att göra för då slipper man tänka.. Men jag kände fan såfort jag kom innanför dörren hem alldeles nyss hur all luft bara gick ur mig. Jag ska äta pizza nu för det har jag fan inte ätit på flera veckor (faktiskt!) och jag har gått ner typ 2 kg på bara några dagar.. Vet inte om det beror på att jag gått långa promenader varje kväll eller om jag ätit dåligt.. Oftast när jag går ner i vikt är det för att jag mår dåligt av olika anledningar.. Kanske är en kombo denna gången. Har haft en jävla magknip rätt många dagar nu i sträck iallafall, det är nåt som är säkert. :/

Börjat 2 nya kurser i veckan.. Teknisk kommunikation och Tillverkningsteknik. Sitter verkligen på alla föreläsningar och undrar och känner efter om dethär verkligen är vad jag vill göra i resten av mitt liv. Jag börjar tvivla. Hoppas det kommer ett ljus i tunneln snart på den fronten. Funderar även över många andra saker i mitt liv för tillfället och funderar över min framtid. Jag är väldigt osäker på det mesta just nu om jag ska vara ärlig. Finns väl bara en eller ett par saker som jag verkligen känner att jag är säker på.. Det känns iallafall skönt, så att inte allt är en cirkus. Fast å andra sidan är de grejerna jag är säker på också en cirkus just nu.. Men det ordnar sig nog, det gör det alltid på ett eller annat sätt. Om inte annat får man intala sig det.. Och trots att endel saker må kännas ganska fail för tillfället och man inte har ett dyft att säga till om så är det ändå skönt att veta i sig själv vart man står, känner och tycker i sammanhanget :)

Förresten så har jag börjat twittra lite så smått oseriöst! (LOL) Gäller att hitta tidsfördriv.. Är det någon som har twitter som man kan adda som vän? :) (eller vad det nu heter) Skriv kommentar isf.. Är ju ny så har inte så mycket att göra än!

Ikväll ska jag nörda Dungeon Siege 2 (sjukt epic spel, mycket roligare än 1an!) och jag tror jag ska hinna med en promenad senare med innan jag däckar.  Annars kommer jag nog bara sitta här som vanligt och begrunda livets mysterier.

Just nu känns det mesta bara... Hm. Väldigt tråkigt.. Och väldigt tomt.. :/

Idag har jag hittils hunnit med följande:

• Jag har gått en lång promenad på 2,5 timme.
• Jag har skrivit en text till en låt som jag ska fixa melodi till.. Nångång.. Om jag orkar.
• Jag har varit i skolan och sett ut som en zombie. (Ja.. Alltså osminkad, helförstörda ögon och halvt bortflådd hud under dem.. sexy)
• Jag har varit på KHG-möte.
• Jag har konstaterat att jag behöver ytterligare ett hål till på min livrem.
• Jag har haft konstant magknip hela dagen.
• Jag har haft galet ont i skinnet/musklerna hela dagen.
• Jag har tänkt. Mycket.

Saker som jag ska göra innan "dagen" är slut:

• Sitta uppe och nörda, eftersom jag är fail på att sova.

Saker jag gör nu:

• Jag dricker cola.
• Jag har fortfarande magknip och ont i hela kroppen.
• Jag skriver ett helt meningslöst blogg-inlägg som inte en jävel bryr sig om ändå.
• Jag installerar 3stycken väldigt addictive spel. Orka RL atm. :( Nu vill jag fan inte mer.. Goodbye cruel world. Hello INGAME!! :D -_- *suck* :(

:'(

På en blåsig, mörk vårkväll jag såg den,

en död liten anka vid sidan av vägen.

Jag stannade till en stund för att begrunda,

och jag kunde inte hjälpa att undra´.

Hur det lilla djuret hade fötts, levt och dött

och vilket hemskt öde hon tillslut måste ha mött.

En varm viskning gav henne vingar men,

hon visste inte än hur hon skulle använda dem.

Med vingarna kom även hopp och förväntan,

samt efter att flyga - en evigt stark längtan.

Men innan hon någonsin fick uppleva,

känslan av att flyga och meningen med att verkligen leva.

Blev hon skadad och blödde sakta till döds,

kanske för ett ögonblick hon önskade att hon aldrig fötts.

Jag stod där och funderande över hur hemskt det egentligen var,

hur lätt man någons hopp och längtan kunde ta.

Jag gick hem den vårkvällen en aning tom,

med tanken i huvudet att vi var rätt lika jag och hon.

Tillslut jag alla dumma och patetiska tankar fick tygla.

För vem är dum nog att tro att en anka nånsin skulle kunna bli lycklig och få flyga?

Jag får aldrig veta hur det kunde ha blivit och hur det egentligen var,

för just nu ligger hon död på en grå, kall trottoar..

Och trots att jag samma kväll nu ensam sitter här,

känns det som att jag tappade en liten bit av mig själv hos henne där.

:'(

:/

Jag förstår inte varför allting ska vara så svårt och komplicerat för det mesta.. Jag vill gärna tro att det är för att vi ska komma underfull med vad och vilka som är värda att kämpa för.

Men i verkligheten är det nog helt annorlunda. I verkligheten är det nog bara så att man inte får något gratis, att ingenting är lätt av naturen och att allt som kan krångla helt enkelt bara gör det.

Men hur skulle det se ut om allt vore lätt. Om allt skulle vara det skulle vi nog göra så många fler misstag än vad man gör nu, för man skulle inte veta bättre helt enkelt.. Och då skulle ingenting vara lätt i vilket fall - för vad känns rätt och lätt när det egentligen är fel?

Det finns två olika alternativ i en jobbig situation. Antingen så gör man det som hjärnan säger är det mest kanske logiska och lättaste i situationen. Det som på pappret skulle vara mest "rätt". (Rätt är ju såklart alltid relativt, men jag menar här i allmänhetens ögon) Eller så gör man som hjärtat säger, det som känns rätt men som kanske inte är det uppenbara valet. Det må vara en chansning, och det är inte säkert att man i slutändan hamnar där man ville från början. Men chansen finns iallafall.

Den viktigaste frågan är helt enkelt om man klarar av att leva med ett "Tänk om.." i bakhuvudet eller inte.. Jag vet inte, svaret blir alltid olika. Det finns inga rätt och fel.

Jag vet hur jag själv är.. Jag vet vem som brukar vinna i fighten mellan hjärna och hjärta. Men det beror ju såklart lite på situationen och vad ens val är. Och om jag ska vara helt ärlig så tror jag allt dethär som jag skrivit nu bara är strunt. Jag tror att livet i sin kärna är helt oberäkneligt! Jag tror inte att det är någon idé att tänka på sånt här. Jag tror att saker bara blir, för det bättre eller sämre. Endel mår bra, andra mår dåligt. Vissa blir lyckliga, andra olyckliga. Endel känner att de gjorde rätt medan andra känner att de gjorde fel.

Varje dag ställs man inför val där man måste välja, och om man inte väljer gör någon annan det åt dig. Jag undrar hur mitt liv skulle sett ut idag om jag gjort bara några saker annorlunda. Jag har valt fel många gånger, sagt fel, gjort fel.. Men det har ändå lett mig just hit där jag är nu.. Och jag är ändå rätt nöjd med det. Så jag tänker faktiskt inte spekulera i hur det hade kunnat se ut. Det spelar ingen som helst roll nu.

Är bara så trött på människor som inte förstår.. Som gör saker så mycket krångligare än vad de är egentligen. :/ Men det är väl lika bra att vänja sig, sådana finns alltid och jag är väl inte bättre själv ibland antar jag.

Jag antar att oavsett hur man väljer att göra så ordnar det sig alltid till slut.. Och det är det jag alltid säger. Det ordnar sig, på ett eller annat sätt. Så det gör det nog denna gången med.. Hoppas jag.

Så.. Hjärna - hjärta? Hjärta - hjärna? Äsch wtf, living on the edge.. :) :/

Idag har jag fyllt 25. Wuhu.. Eller nåt.

Har fått många gratulationer vilket alltid är kul och Per har lagat jättegod mat åt mig! :)

Men såklart så ändrar inte faktumet att man nu är gammal tant, att man inte kan sova om kvällarna.. Lade mig vid 12 men har bara legat i sängen och funderat och vridit på mig.. Massa grejer i huvudet, allt mellan himmel och jord.

Så tillslut gick jag upp och satte mig här.. Jag funderade nyss på fenomenet BEBISAR.. (Och nej, det är inte den biologiska klockan som börjar ticka, det var bara en random tanke) Bebisar är sjukt skumma varelser.. Tänk att de är sådär jäkla små i början.. Så de får plats i ens mage.. Rätt läskigt att hela proceduren ens fungerar tycker jag. Att den liksom växer i magen och sen tillslut bara ploppar ut.. Jag har väl aldrig direkt känt någon stor dragning till barn vilket endel verkar göra, dock verkar varenda unge i stan vråldigga mig, vilket jag inte fattar.. :P Det är nog för att jag är så cool. Men de är roliga i lagom mängd, so to speak.. Ogillar dem ju inte eller så..

Men, jag tror att när man själv får en egen unge så lär man ju inte alls känna så.. Undra hur det känns.. Det lär man nog inte få reda på förrän man skaffar sig en egen liten äcklig bebis.. Vilket kommer dröja ett antal år till MINST.

Men tanken bara slog mig. Såg en bild på en bebis som är en av mina vänners.. Precis nyfödd. Tänk att gå och bära på nån jäkla grej i 9 månader som man i princip inte vet nånting om - en främling! :o Man lär ju knappt fatta att det är en människa där inne.. Och sen när den kommer ut så lär det ju kännas skitskumt första gången man ser "den".. Läskigt sånt där. Tur att inte jag kommer behöva uppleva det på ett tag.. :P Men fascinerande är det, det måste jag erkänna! Men mest läskigt, som sagt.. :/ Sen vet jag ju att mina barn kommer såklart bli de bästa barnen, mycket bättre än alla andra barn!  Aldrig gråta eller gnälla och så.. Eh.. ;)

Imorn är det torsdag. Då ska jag fixa min utstyrsel tills lördag (kommer bli epic). Och det är väl ungefär så mycket jag hade tänkt göra på hela dagen ungefär.. Skönt att tentorna var förra veckan. Ägde min mekaniktenta förresten som jag skrev förra veckan, känns bra!

Jaha, nehe. Försöka sova igen kanske.. Är jättetrött egentligen :( Fail att inte kunna somna ens när man är trött.. Tror helt ärligt att jag är för glad för att kunna somna? Ofta det händer.. Eh, nej. Men det ska jag absolut inte klaga på ^.^ Dock lär det inte dröja många dagar tills allt är back to normal, och jag inte kan somna för att jag mår för kasst. :P Optimisten i mig talar! Menmen, lika bra att leva i nuet och inte oroa sig för sen antar jag!

Sov gott mina vänner :)

Jaha, då är jag 25 då om 1,5 timme.. Känns übermegaepicfail! :(

Jag har aldrig brytt mig om ålder så mycket innan, varken hos andra eller mig själv.. Och jag är medveten om att jag skämtat ganska mycket om att jag nu kommer bli "gammal" o.s.v. Men nu när det är så nära känns det fan inte lika okej ändå.. Trodde bara det skulle kännas likadant som innan.. Men nu när någon frågar hur gammal jag är kommer jag nu att behöva säga att jag är 25!! 24 låter mycket yngre.. :/ Hoppet mellan 24 och 25 är att hoppa från ung till halvgammal..

Kommer jag att automatiskt förvandlas till en såndär till synes tråkig människa som t.ex. så många av mina gamla klasskamrater har förvandlats till.. ? Kortklippt mammafrisyr, aerobics, påsar under ögonen, fluff på magen, neutrala tråkiga kläder och vin med tjejgänget på fredagskvällarna.. (Inget fel på vin dock!)

Även om jag kanske inte blir 1 år äldre på en sekund vid 12-slaget så känns det ändå som om en annan epok i livet börjar.. Jag är fan inte ung längre.. :/ Fyfan va hemskt.. Vill inte fylla år! Vill inte bli gammal.. Jag har nästan lite småpanik nu faktiskt. Inte BARA för att jag fyller 25, men för att det känns som om 25 år bara flygit förbi och jag inte fattat det förrän nu.. Och jag kanske insett att man snart sitter där på hemmet och undrar vart fan tiden tog vägen.. (Ska ju i och för sig äga på mitt hem, bråka med sköterskorna när de ska hjälpa mig i säng mitt under en raid och sånt...)

Nu har jag klarat av barndomen, grundskola, gymnasie, pubertet och fan och hans moster.. Men nu när det är avklarat så är det massa annat skit som ska klaras av istället. Ska ha utbildning, skaffa familj och barn, börja pensionsspara och betala räkningar (har jag väl iof gjort ett tag men ni fattar poängen). Orka det.. Jag vill inte :/ Känner mig knappt redo för nåt av det där..

Jag är inte färdig med att leka ännu :/ Kommer ju aldrig att bli vuxen i huvudet... Kommer aldrig börja på aerobics, kommer aldrig skaffa fluff på magen, och ska fan inte klippa mammafrisyr än på 10 år iaf.. Det är så fail, för i huvet är jag inte en dag mer än 20. Kan inte kroppen stanna i "utvecklingen" då med? Undra om det kommer kännas så när jag är 50 med..? Ser väl inte gammal ut nu direkt kanske... Men snart lär man ju göra det. Ska nog egentligen inte klaga, jag har nog aldrig varit så nöjd med min kropp som jag är nu.. Men vet ju att det troligen bara går utför nu.. :(

1h 45min kvar nu.. Hur ska man spendera sina sista timmar i livet? Känns fan som jag kommer dö eller nåt.. :/ Värre än milleniumskiftet ffs. Vill inte ens tänka mig hur det kommer kännas när man fyller 30.. Är ju inte så långt bort det heller.. Åh, hemska tanke. Häromdagen kollade jag på några bilder på mig själv och fick för mig att skinnet över ögonen hängde ner, dessutom såg jag ett åderbråck på benet.. Som i och för sig bara var ett blåmärke jag ådragit mig på en studentfest :P Men ändå... gaaah.

Det enda som känns positivt nu är när jag tänker på hur folk brukar reagera när jag säger att jag är så gammal som jag är.. Ingen som tror jag är snart 25 och det måste ju betyda att jag inte beter mig "gammalt" eller ser gammal ut heller.. Och jag åker ju faktiskt på barnbiljett på bussen fortfarande. (w t f)

Men trots att jag jag fyller 25 ska jag fan inte sluta med några "ungdomliga" aktiviteter.. Jag ska vara precis som jag alltid är.. Rätt barnslig med andra ord. Och jag ska åka på så jävla många studentfester det närmsta året och vakna i en spya och undra W T F som hände kvällen innan..

Det bara känns kass att få det upptryckt i snoken att "NU ÄR DU GAMMAL DIN JÄVEL, HÄR ÄR DITT ORANGEA KUVERT".. Fuck ålder :/ Man kanske skulle börja göra som i Flinstones och köra ner gamlingarna för ett stup.. Känns rätt lockande för tillfället.

Tycker vi kan spola förbi hela onsdag.. Gärna torsdag med :/

Jag är så jäkla trött.. Idag har varit en sådan där frustrerande dag. Är helt slut i kroppen och hjärnan.. Har paniksökt sommarjobb, sökt sommarkurser, försökt plugga, varit på möte, gråtit och stressat och varit väldigt frustrerad mer eller mindre hela dagen..

Har så mycket i skolan just nu, och fyller år snart och orkar inte ens tänka på det just nu om jag ska vara ärlig. Alla vill veta vad jag vill ha och vart jag ska fira och jag bara känner att jag inte vill fylla år överhuvudtaget.. Har varken tid eller lust :/ Sen är det massa annat som inte är så bra heller.. Känner mig väldigt missförstådd av endel människor, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det känns som om endel saker enbart är mitt fel när det inte alls har varit min mening.. Allt blir bara fel känns det som oavsett vad jag gör.. Vad jag än säger eller gör, så verkar det inte som om någon vill förstå.. Det är så många som bara tror massa saker och har förutfattade meningar om allting. Varför ska alla tro massa saker när de inte vet nånting? Det gör mig ledsen.. :/

Allt känns så svårt bara.. :/ Men jag antar att man aldrig får något gratis i livet.. Jag vet en sak som känns bra iallafall.. Det känns bra att veta till 100% att det man kämpar för definitivt är värt allt trubbel. Jag ångrar inget jag sagt eller gjort och jag har inget att be om ursäkt för. Och trots att väldigt mycket känns jobbigt, så är jag ganska lycklig ändå emellanåt. Och det hade jag nog inte varit om inte saker inte blivit som det nu är :)

Godnatt.

Lock it up inside you,

and throw away the key

Never look inside again,

eventually you'll be free

Don't ever tell me to be,

someone that ain't me

I'd rather be dead,

if that's what it means to be free

Jag är rätt full nu. Men vill ändå skriva ett par rader..

Det jag tänkte skriva är..

Att endel saker kan inte förklaras på annat sätt än öde.

Endel saker är konsekvenser av dina egna medvetna val.

Men så finns det också saker som är helt bortom din egen kontroll. Det spelar ingen roll vad du tänker eller gör, eller vad du intalar dig själv.. Det bara blir så... Det bara KÄNNS. Det bara ÄR så.

Det är väldigt skrämmande.. Men på samma gång otroligt underbart.

Ibland är livet så jävla underbart.. Jag vet att jag säger det för att jag är full. Jag vet att det inte kommer kännas lika självklart och lätt imorgon.. För egentligen är det så jävla svårt! Men just nu jag är så tacksam över att jag ändå känner något fortfarande.. Tacksam för att jag inte är en sten trots allt..

Men nu ska jag leva i ögonblicket, drömma och hoppas. Imorgon är imorgon. Det tar jag då :)

Jag är så glad för att det finns endel människor som är så hemskt bra :)

Godnatt.