Bara blunda, gör det.

Jag har legat i sängen hela dagen verkligen. Gick upp vid 12, (jobbade igår kväll/natt) men la mig igen kvart över för att jag inte kunde röra på mig eller se på nåt ljust p.g.a. huvudvärken.. Frös som katten gjorde jag med. Gick upp 4 igen - samma visa. Gick upp nyss, och det har fortfarande inte gått över. Har tagit 3 stycken treo nu men det har inte hjälpt nånting.. Och jag måste verkligen plugga! Men går ju inte när jag mår såhär! :'(

Fattar inte vad felet är.. Har varit lite deppig sen häromdagen.. Orkar inte att det tär på det fysiska as well..

Drömde massa konstiga drömmar inatt/idag..

Skrev en dikt i sömnen med.. Första gången jag kommer ihåg en dikt/sång som jag drömt om.. (Skriver till och med emo-dikter i sömnen.. Isn't that just great -_-)

Känslor är oftast missanpassade.

Känslor uppstår oftast med en väldigt dålig timing relaterat till andra människors känslor.

Känslor är svåra att förklara.

Känslor kan lätt missuppfattas för andra känslor.

Inte ens personen som upplever en specifik känsla kan vara säker på vad det är för sorts känsla.

Så, hur ska man veta om en känsla är "rätt" eller "fel"?

I KNOWS, för jag är smart. Eller nåt. Eller så är följande utlägg bara massa överanalyserande flum. Om du tror det (vilket jag själv har starka aningar om att det är) och vet med dej att du inte orkar med det så kan du sluta läsa här.

Först och främst är det ju säkerligen ganska individuellt och beroende från situation till situation. Om en känsla är äkta eller ej - alltså. En intressant sak är däremot hur man (talar då från min egna point of view) kan vara halvt osäker på en känsla (d.v.s. när hjärtat säger en sak, och hjärnan säger en helt annan sak), och sedan sätta den här osäkra känslan (med tillhörande fråga) upp till prov på något vis och sedan få ut något helt annat ur ekvationen. (matematikskadad - jag vet)

En risk med att göra på detta viset är dock att du riskerar att förlora allt hopp du någonsin haft i frågan. Alla "kansken" du haft i bakhuvudet försvinner. Det behöver självklart inte bli så - om du har tur så blir allt awesome. Meeen, alla vet ju att livet inte behandlar alla med awesomeness så förvänta dig för guds skull inte det. (Och om du dessutom läst ändå hit, så tillhör du troligtvis den skara människor som tycker flum är intressant och hoppas du kan lära dig nåt från mitt flumskräp. Chansen att du är socialt handikappad och allmänt knäpp, på gott och ont, har då ökat proportionellt.. Bara det säger ju en hel del.. hmpf. Förövrigt fattar jag ingenting när jag läser detdär.. Atleast it makes sense in my head)

Iallafall; allt grundar sig i den mest grundläggande frågan av alla; Vill du helst leva med en mysig ovetskap och ha ett "kanske" i bakhuvudet - eller vill du veta sanningen..?

Det ena alternativet är helt klart "lättare" än det andra, i avseendet att du slipper att riskera att få ett mentalt knytnävsslag i själen. Men det innebär också att du aldrig vet for sure.. Och är det verkligen värt att vänta om chansen att saker och ting blir awesome ligger runt hörnet?

Så vad är då svaret om du sätter allt på ett kort och hoppas på det bästa - och sen vinner?

Ja, då har du inte förlorat någonting. Du har bara vunnit.

MEN, eftersom alla vet att sannolikheten att saker och ting fuckar sig istället är mycket större så är vi mer intresserade av alternativ 2. Vad kommer man fram till när man satt alla sina innersta känslor på prov och sen förlorar?

Ja, mer än att du förlorar såklart (som om det inte var tillräckligt) så ska du även utstå med ett av följande;

1. Gjorde det inte ont - ja då var nog inte känslan riktigt ärlig. Då har du å andra sidan vunnit litegrann, beroende på hur man ser på saken. Du slipper iallafall vara osäker och faktumet att du förlorat kanske inte gör så ont trots allt.

2. Gjorde det ont - ah well.. Tough luck. Du har nu kommit fram till att din känsla var äkta, men i utbyte mot att du vågade ta risken så gör det även jätteont överallt. Worst case scenario. YOU SUCK!!

Just nu gör det jävligt ont. Och det lär det göra ett tag..

Var det värt det? ... Ja, det var det. För nu vet jag att det är på riktigt.. Det är det viktigaste för mig. Sen att jag är en loser.. Ah. Whatever.. Är en loser som vet vad jag känner iallafall.

Sen att jag tycker att jag själv överanalyserar allting är en annan sak. Det gör de flesta. Man borde inte tänka så mycket på vad man känner.. Man borde bara köra på och se vad som händer. För det är ju faktiskt så - att när man hamnar i ett vägskäl där man inte vet vilken väg man ska ta. Ja, då är oftast svaret att TESTA tills man hittar rätt.. Att göra fel är bara endel av livet. Om man aldrig gör fel hittar man aldrig heller rätt.

Men jag säger som Wilde.. "The very essence of romance is uncertainty". Och du whinar på att jag läser för lite.. Jag läser bara inte samma saker som du, that's all :P

Men.. Jag ska inte bara gnälla. Hoppet är trots allt det sista som överger en. Det må vara en klyscha, men om man verkligen vill något så är det ändå sant.

<3

I'm very fine.

I made it.

Thank you, me.

I know what I want.

And I try not to worry about failure.

I worry more about the chances I miss if I don't even try.

I am me.

Take it or leave it.

Life, school, work, love - Game on.

Hur kunde det bli såhär? :/

Dagen har varit ganska lugn hittills.. Får hoppas det fortsätter så på jobbet. Orkar inte med en scen där..

Såg nu att min buss går om 20 minuter.. Blir inget cykla idag för mitt knä gör fortfarande jätteont :/

Får snabba mig helt enkelt!

Vad hjälper när man mår såhär?

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Jag är helt tom på ord känns det som, samtidigt som det bara bubblar i mig av massa ord som vill göra allt bra men som inte är tillräckliga..

Allting känns bara så meningslöst nu.. Allt mitt kämpande med skola, lägenhet, jobb.. Det känns inte värt det längre. Det känns inte som om något av det längre spelar någon roll.. Inte längre.

Idag har jag inte alls mått bra.. Tror inte att jag någonsin har gråtit så här mycket vid ett och samma tillfälle. Det har inte ens funnits ett slut, som det brukar göra när man gråtit mycket.. Tårarna har bara fortsatt att rinna, fler och fler..

Och jag är så himla trött nu.. Men jag vågar inte lägga mig och stänga av datorn, för jag är så rädd att jag ska få panikångest då och att det ska komma ännu mer tårar.. :/ Och utan den enda famn som jag vet kan hjälpa mig vill jag inte gå igenom något sånt.. Jag försöker svälja det istället. Låtsas som om det inte finns. Men jag känner hela tiden hur det ligger och lurar på mig i bröstet.. Och så den värsta känslan jag vet, som jag så många gånger skrivit om.. Känslan av maktlöshet. Det är det värsta av allt.. Att känna att man inte räcker till.. :(

Det gör så himla ont i själen.. Det värker i hjärtat, bankar i hjärnan.. Jag är rädd.. Jätterädd. Och orolig.. Men mest av allt just nu, så saknar jag det enda som jag inte kan få, mer än jag någonsin saknat något någonsin.. :'(

Förlåt..

Det är under tider av desperation och depression då man verkligen går in i sig själv och förhoppningsvis kommer ut som en ny och lite bättre människa. Ibland vet man inte själv vad som är felet, och ibland kanske det inte ens är något fel. Man behöver bara komma ner på jorden igen. Och den enda som kan göra nåt åt det är du själv..

Jag har gått igenom en väldigt jobbig tid senaste halvåret, jag har förlorat saker som stått mig närmst i livet, men jag har även vunnit mig själv igen.

Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte om det varit värt det.. Mitt hjärta säger nej, men hjärnan säger ja. Jag menar.. Om man inte har sig själv, kan man verkligen ha någon annan då? Om man inte ens orkar ta hand om sig själv, hur ska man kunna ta hand om någon annan då? :/ Jag tror.. Att det var ett nödvändigt måste. Även om många tårar har fallit, så är det något som gynnar på lång sikt.. Även om det kanske är väldigt svårt att förstå hur nu.. :/ Jag kan bara inte gå runt och tro att det var för gäves..

Men jag har tagit mig ur det nu.. Det är över.

Jag vet vad jag vill nu.. Ibland är allt man behöver ett wakeup call. Jag har aldrig varit säkrare på hur jag känner och vad jag vill, och tro mig - jag ska göra mitt allt för att komma dit. Jag tänker inte ge upp. Jag vägrar tro att det finns saker som inte går att reparera. Jag vägrar tro att allt det här som hänt var förgäves. Jag vet att det inte var det..

Jag ska ta det lugnt.. Väldigt lugnt. För min skull - men inte bara därför. Och om jag ska vara ärlig tror jag det är enda sättet, om det nu finns ett sätt..

Jag har alltid ansett att hinder gör oss starkare. Att man möter dem för en anledning. Ingenting är lätt, men bara man tror på att saker kan lösa sig och att man vågar möta sina rädslor så tror jag att ingenting nödvändigtvis måste vara förlorat för evigt.. Alla är rädda, jag är också jätterädd.. Jag har nog aldrig varit mer rädd i hela mitt liv. Men jag vet att det är värt det. Det har alltid varit värt det.

Jag lovar att jag ska ge mitt allt. Min själ, mitt hjärta. Ja, allt.. Och jag kramar dig och håller dig i handen när du är rädd.. Jag lovar. Det är min tur att vara den starka nu.

Du skulle kanske förstå om du kunde se vad som finns i mitt huvud.. Vad som försigår där inne varje dag.. Det är bara en evig kamp mot livet och mot mig själv. En evig kamp mot allt. Jag tycker inte något i livet är lätt. Kan du ens tänka dig hur det känns? ...

Men det är omöjligt för någon som inte själv upplevt samma sak att se den kampen.. Och det man inte ser, det är svårt att förstå.. Och det man inte förstår, det tycker man inte om..

Det bara känns.. Så kallt och ensamt.. Och med en känsla av total hopplöshet att ens försöka ta sig mot ytan.. Och hur mycket man än skriker så är det ingen som hör ändå. :/

Det är inte så himla lätt bara.. :/ Förlåt..

Idag är en såndär dag då man vaknar och bara vill skita i allt och hoppa från balkongen eller nåt.. Solen skiner, fåglarna kvittrar och jag vaknade i hyffsat bra tid. Men vad hjälper det? Har asont i halsen och hostar som om jag hade halsfluss eller nåt.. Egentligen vill jag hitta på nåt idag men vet inte vad. Lär vi det vanliga, att man man sitter och nördar istället.. :/

Igår var det valborg iallafall.. Drog med Nisse på lite grillning vid studentviken. Blåste som fan gjorde det! Iallafall till en början, det blev lite bättre sen.. Min mat blev awesome iallafall och det var mysigt folk där också. Så en trevlig kväll helt enkelt.. Fick ju fyllesamtal med och det är ju alltid skoj, haha! Folk drog ut sen på stan men jag orkade inte av olika anledningar så drog hem istället och kollade på Iron man 1. Har inte sett den innan faktiskt.. Grym var den iaf :) Man kanske skulle ta och se 2an på bio nån dag med nån?

Jaha, nehe.. Om man skulle ta och skjuta sig själv kanske? Eller lägga sig en stund till.. Hm. Eller göra nåt helt oväntat? Det är frågan..

Detta kanske kommer bli det första "glada" inlägget på år och dag! Som ni vet skriver jag vanligtvis inte i bloggen när jag är glad, men idag känner jag faktiskt för det!

Jahaja. Nu är bakfyllan borta och livet börjar gå tillbaks till det normala. Flummen är slut för denna gången. Längtar redan tills nästa år. Lite snabb sammanfattning av vad som var dåligt och bra:

Nu är jag hemma på lunchen.. Tänkte sova en stund men det sket sig. Upptäckte när jag kom hem att internet inte fungerade så var ju tvungen att fixa det först, annars hade jag inte fått nån sinnesro att kunna sova ändå.. Så nu är det fixat. Jävla meck alltså. Bra att jag löste det innan jag ska gå igen, annars hade jag nog blivit galen! Tur att man är skillad. Eh..

Igår var en jävla skitdag förövrigt! Utöver det jag whinade om på morgonen så hände massa annat skräp sen. Gick ju ner på BSK-möte. Upptäckte att jag glömt mitt kårleg så fick springa hem och hämta det (med halsont of d00m) och sen springa tillbaks.. Sen fick jag snällt sitta och glo på mitt ex som snackade i 5 timmar, fail. Inte för att jag har nåt otalt med honom (ish), men iallafall.

Sista timmen på mötet börjar jag få en begynnande huvudvärk som bara blir värre och värre.. Men har ändå bestämt mig för att göra en laxgrej i ugnen när jag kommer hem som jag blev sugen på. Skyndar hem för att stressa iväg och handla så jag hinner hem till hockeyn. Är helt säker på att jag har lax i frysen. Handlar.. Åker hem. Börjar göra iordning allting i köket, sätter på ugn, tar fram grejer etc. Upptäcker sen att WTF! Vi har ingen lax! Great... Blir less, eftersom jag stressat så mycket. Tänker att jag skiter i mat och tar ett par mackor istället.. Tror fan att smöret har börjat mögla lite då?? Hur fan nu det ens kan hända vet jag inte.. Men det hade såklart hänt. Jag får damp och börjar gråta för att ALLT går åt helvete.. Sen kommer jag fram till den härliga slutsatsen att "FUCK IT - jag skiter i allt". Sätter mig och kollar på hockey och äter chips till middag. Jag har också hunnit få en fin feber också så ligger och fryser under 2 täcken som en idiot hela kvällen.. :(

Så typiskt att bli sjuk lagom till flummen. Men det är väl min normala luck antar jag.. Dessutom! Igår köpte jag en trisslott med när jag var i affären för jag tänkte att det nog inte kunde bli mycket värre.. Nitlott. "Yay".. Och inte nog med att det var en nitlott.. Det var gånger 10 med! Räcker det inte med att man är en looser som det är? Tydligen inte..

Hände väl 2 saker som var bra igår, varav den ena var att HV ägde hockeyn. Kul när man märker att man skriker i kör med sina grannar på våningen under hehe.. När DIF kvitterade till 1-1 så kände jag bara att "fan, ska detta hända OCKSÅ".. Så blev så jävla glad sen när HV vann tillslut :)

Jag har hört att folk tycker att jag gnäller mycket i min blogg. JA, MEN SKIT I ATT LÄSA DÅ FÖR FAN. Jag har inte bett någon läsa, och jag skriver inte för nån annans skull än mig egen. Är det bättre om jag gnäller på folk istället?-_- Jag har ett visst behov av att skriva ner mina bekymmer och när man mår bra mår man ju bra.. Då finns det ju ingen idé att sitta och wastea time med bloggen liksom. Då är man ju ute och har roligt istället med nåt.. Därför finns det perioder då jag inte skriver så mycket. Oftast då jag har asmycket att göra, eller när jag mår rätt okej helt enkelt.

Nu ska jag iväg till skolan strax igen, sen ska jag på ROST-möte.. Senare ikväll ska jag på "dejt". Då ska jag släppa all skit och lämna den här världen för en stund. Längtar.

Annars så.. Hmm. Jag står väl ut, mer än så är det inte. Gör det jag måste.. Ibland. Sover.. Ibland.. Äter.. Ibland :/ Längtar förtvivlat och hoppas av hela mitt hjärta.