Jag försöker och försöker.. Jag tycker inte att jag gör annat. Jag försöker tänka på annat, jag försöker göra saker.. Men det är alltid tårarna som vinner tillslut ändå. Idag har jobbet varit hemskt.. Hatar att hålla saker inom mig.. Så nu sitter jag här hemma och gråter ut bara. Grät iof i smyg på jobbet också.. Så patetiskt :/ Tårar, tårar, tårar.. Aldrig tar de slut.. Hur många tårar kan man gråta över en person?

Är det inte meningen att det ska bli bättre? Är det inte meningen att det iallafall ska bli kontrollerbart? Är det inte meningen att man iallafall ska kunna ta på sig en mask när man måste och verka glad? Nu går det bara neråt.. Hela tiden tror jag att det inte blir värre men så blir det det..

Jag är värdelös och tragisk. Värdelös för att jag lyckas stöta bort det enda jag någonsin älskat.. Jag är patetisk och jag hatar mig själv. Och varje morgon är det mig själv jag vaknar med.. Hade varit skönt att vakna någongång som nån annan.. Som mår bra och är nöjd med sig själv och sitt liv :/

Saknar.. :(