Alkoholens avtagande lyckorus flödar ännu genom mina blodkärl

Hur vacker en morgondag än må vara,

spelar det ingen roll, sålänge du inte vågar öppna ögonen

När allt är borta, blir jag ensam igen

Och rädslan och längtan letar sig sakta tillbaks

Mitt hjärta fylls åter igen av det blod som tvingar mitt hjärta att slå

I mina ådror rinner bara minnen kvar

Och jag önskar mitt älskade, bedövande rus tillbaks

Emot min vilja pumpar det genom mitt hjärta

Karmosinfärgat blod

Otroligt smärtsamt

Men befriande underbart