Y0.
Jag har på senare tid börjat tro på gud. Inte nödvändigtvis kristendomens gud, eller judendomens, eller någon annan religions gud heller för den delen. Jag tror inte på nåt specifikt, men jag tror fan i mig att någon sitter där uppe på ett moln och har bestämt sig för att göra livet surt för mig.
Jag har alltid trott att man är sin egen Gud. Man föds med förutsättningar att göra vad man vill med sitt liv. Sen om dessa förutsättningar är bra eller dåliga är självklart olika från person till person. Men de finns där.
På senare tid har jag börjat fundera på om man verkligen kan kontrollera över det som händer i sitt liv. Att allt är föutbestämt innan vår födsel. Att vissa glider på en räkmacka genom livet och har alla marginaler på sin sida, medan andra får utstå ständig motvind för att ens få något uträttat överhuvudtaget.
Jag tillhör helt klart den senare gruppen människor. Troligtvis därför jag börjat tvivla på att man skapar sitt eget öde. Det känns verkligen som om någon har gett sig fan på att det aldrig ska gå bra för mig. Jag säger inte att allt går åt helvete.. Och jag säger inte heller att allt elände har varit utan mening. För jag är nog klokare än många andra i min ålder p.g.a. olika saker jag upplevt. Men jag märker något som är genomgående i mitt liv. Iallafall de senaste 8 åren eller så. Såfort något bra händer i mitt liv, såfort jag har en marginal på min sida så ska livet ge tillbaks på mig tusenfalt. Det känns som om jag går emot mitt öde, mot strömmen. Jag försöker göra det omöjliga; Ändra mitt förutbestämda öde. Fyfan om det är så. Då är jag fan screwed.
Visst, gymnasiet var helt mitt eget fel att det gick åt helvete. Iallafall kanske 80%. Men jag är inte dum, jag har aldrig varit dum. Och det är även därför jag de senaste åren lagt ner både sinne och själ i att fixa detta. Jag inte en sådan person som ger upp.. förrän nu kanske.
De första åren efter gymnasiet sket jag i vilket, det var jobbigt med familjen etc. etc. Jag låste in mig och spelade wow. Men tillslut kom jag till insikt att det inte skulle funka i längden, och då började jag sakta men säkert stega uppåt för trappan.
Nu har jag mitt efterlängtade slutbetyg, även ett förhållandevis bra sådant. Och det är ju alltid något positivt. Men självklat ska den där moln-gubben lägga sig i och fixa en ekonomisk kris så att JUST det året då jag söker till en utbildning som jag VERKLIGEN vill in på (jag har aldrig vetat vad jag vill göra förrän nu för den delen) ökar snittet på utbildningen med mer än 3 hela poäng. Om jag sökt förra året hade jag kommit in med väldigt goda marginaler, även de 3 åren innan. Men just i år, så nej. Jag kom inte in på högskolan. Jag suger helt enkelt.
Det var förövrigt ett mirakel att jag fick in mitt slutbetyg till VHS innan sista kompletteringsdag. Och Ni vet den där läraren som jag hade i naturkunskap, som bara gav mig ett VG fast jag var värd ett MVG? (jag skulle inte säga något sådant om det verkligen inte var så) Han är dessutom i konsiration med molngubben! För det första gav han mig ett VG, för det andra "glömde" han skicka in mitt betyg, vilket resulterade i att jag satt lipandes hos min SYV dagen innan sista kompletteringsdag - UTAN slutbetyg. DESSUTOM, som om inte det var nog; De där ynka tiondelarna som jag skulle fått med det MVGt som jag var värd, hade varit de förbannade tiondelar som gjort att jag blivit antagen!! Om inte det är otur så vette fan vad som är.. Nu fixade det sig "lyckligtvis". Men om inte jag hade bejakat min otur hade det inte fixat sig. Det är ENDA anledningen till att jag lyckades få in det innan deadline.
Jag förstår inte. Och det är inte bara detta med skolan som känns som om allt är emot mig, det är mycket annat också. Men just nu känns det väldigt litet i jämförelse med det här. Och visst, detta kan låta som sjukt självömkande, men det skiter jag i. Jag skriver mest för att få det ur omlopp, iallafall 10 minuter eller så. Eller så man kan somna iallafall en kväll.
Jag tror bara jag blir testad av molngubben. Jag lär vara nästa profet som kommit till jorden. Det LÄR vara jag som får slut på krig, svält och elände i världen. Det är inte meningen jag ska bli civilingenjör. Det är inte meningen jag ska jobba. Vafan är meningen då? Tror snart helt seriöst på att jag blir testad. När ska hon ge upp? Hur länge orkar hon med att bli nertryckt i marken varje gång hon kämpar för något hon vill ha?
Jag tycker inte att prövningar är dåliga ting. Jag anser att de gör en starkare som person i de flesta fall. Men jag tror även (jag vill tro iallafall) att det någongång vänder för oss otursförföljda människor. Men när det inte går ens väg nångång.. Jag vet inte hur länge jag orkar stå ut mer. Jag tappar snart hoppet på att det någonsin ska vända. Om jag inte redan gjort det.. Vill helst inte känna efter.
Sen å andra sidan tror jag också på balans. Att när det går bra för någon, går det sämre för andra. Men detta innebär då, om man antar att det finns sådana som jag med evig (hittils evig) otur, att det finns personer med evig tur. Som kalle ankas kusin Alexander ungefär. Var finns dessa människor, vad gör de? Tänker de någonsin som jag? Förstår dom hur lyckligt lottade dom är som aldrig behövt kämpa för något i sitt liv?
Fast sen om det är att vara lyckligt lottad, det är ju en tolkningsfråga såklart.. Jag vet egentligen inte om jag tycker det. Jag bara känner nu att lite jävla TUR hade suttit på sin plats nu. Det är ju å andra sidan jag som satt mig i denna sitsen, det var jag som sket i skolan på gymnasiet, men vad fan visste jag om livet då? Inte ett dyft.
Endel säger att ingenting är gratis. Det är fan sant, men jag tror också att detta uttryck missbrukas. Människor förstår inte hur lyckliga de egentligen är. Och här sitter jag och gnäller för att jag inte kommer in på en utbildning. Jag har mat i kylen, ett härligt rum och dessutom får jag träffa min familj varje dag. (största delen iallafall) Dessutom ligger det en underbar person i min säng och sover nu.
Vad har jag att klaga över egentligen. Ingenting. Men det skiter jag fan i.
Det jag försöker komma fram till är bara att jag vill att min tur ska vända. Jag orkar inte ta upp alla smågrejer nu, men det finns sånna SJUKA grejer som hänt mig.. Små saker som ändrat hela handlingsförloppet på ett negativt sätt. Och som jag sa tidigare, om det någongång händer nåt bra (vilket är ytterst sällan) ska detta genast jämnas ut med 10 dåliga saker.
Asså om jag inte kommer in.. Jag tror jag kommer tappa förståendet helt och köra på profet-spåret.
Hör du nu, jävla molngubbe?! Vill du att jag ska gå berserk ?! Eller du som sitter där framför din datorskärm och styr över detta sjuka spel kallat LIVET som jag är med i. FIXA NU SÅ JAG KOMMER IN TILL URVAL 2! Och när du ändå håller på får du gärna göra nåt åt djurplågeri med.
Fan med.